Den här artikeln har flyttat. Rätt text på rätt blogg. :)
Du finner den på denna länk:
Gilla gärna mitt företag KP Utbildning på Facebook. Där får du dagliga tips om Office-programmet.
måndagen den 25:e juli 2011
Mina bästa Legoland-tips (gammal länk)
Den här artikeln har flyttat. Rätt text på rätt blogg. :)
Du finner den på denna länk:
Gilla gärna mitt företag KP Utbildning på Facebook. Där får du dagliga tips om Office-programmet.
onsdagen den 18:e maj 2011
Tankar för dagen 110518
Det finns vissa läxor som jag har haft väldigt svårt att lära mig och/eller förstå. Den jobbigaste läxan var när jag tillslut tvingades inse att en sak som min helkristna mor alltid sagt var fel. Alla människor har inte något gott i sig. Det finns genuint onda människor. Det blev en dubbel läxa och en dubbel smärta för mig. Dels råkade jag ut för en sådan här människa, men samtidigt att jag var tvungen att värdera om hela min människosyn. Någonstans hade jag tidigare kunnat finna något slags hopp i att ”långt nere finns det i alla fall en lite gnutta godhet i alla”. När jag tvingades inse att det var fel kändes världen plötsligt så mycket mer mörk och tröstlös.
En annan läxa som jag fortfarande kämpar med är att till fullo förstå och respektera att det finns korkade människor. Nu menar jag inte på det vis som man oftast säger ”han är korkad”, en del i en inte fungerande kommunikation. Utan jag menar det som att det bokstavligen finns människor som inte är särskilt smarta. Det gör mig otroligt frustrerad när jag försöker ha en diskussion med någon och måste inse att det är lönlöst. Inte för att vi tänker helt olika utan därför att personen helt enkelt inte förstår mig, inte kan greppa mitt resonemang. Jag vill ta tag i honom, skaka honom, tvinga honom att inse att han kan vidga sina vyer. Men det går inte för han har aldrig fått redskapen.
Det stör mig att se på forum, i media och inte minst social medier hur många bara godtar det som de läser/hör någonstans som givet. Man funderar inte ens över ifall det finns en gömd agenda eller annan vinkling på det man hör. Man säger att man ska göra något men funderar inte över bästa sättet för att nå målet utan agerar bara helt osammanhängande och direkt och sedan frågar man sig varför det inte gick vägen. Man blir arg över en småsak utan att fundera över ifall man kanske egentligen har reagerat undermedvetet mot något annat. Ett typexempel är väl när nästan hela Sverige i höstas var arg på ”rasisterna som kom in i riksdagen” utan att fundera över hur det kommer sig att var 20:e svensk röstat på partiet. (På många forum förekom t.om uttryck som ”vad hemskt att det är nazister i vår regering!”. Man har alltså inte lagt ner tid eller energi på att ta reda på ens början av vad man uttalar sig om, men ändå kan man vara arg och upprörd.)
Det är enklare att se allt i svartvitt och att bara se det som är tydligt och självlysande. Men det är inte smartare och det lär oss ingenting. Vi förstår absolut inte ett jota mer än när vi börjare.
Värdesätt dina kloka vänner och värdesätt ditt eget tänkande. Jag börjar lära mig att värdesätta det jag fått. Jag har växt upp i en familj där mina föräldrar alltid sporrat mig att tänka mer, tänka längre, tänka annorlunda. Att inte ta saker för givet utan se varianter, alternativ. Jag gick på ett gymnasium där vi fick redskapen för att tänka vidare. De som kunde och ville fick möjligheterna att lära sig mer, lära sig bättre och inte bara lära sig ämnen utan även lära sig om sig själv. Det var ett frivilligt val som många var för unga för att förstå eller värdesätta. Först långt senare har jag insett att grunden för mitt eget tänkande lades där. En annan otroligt viktig bit kom när jag studerade på högskolan. Där trimmades vi vidare i att läsa kritiskt, att se vad som låg bakom och vrida och vända på problem.
Ingen av dessa delar är självklara ingredienser för ett klarare tänkande. Men de har varit sporrande. Jag vet att stor del beror på mig själv, den jag är som människa. Vi föds alla med olika förutsättningar. Det finns inget solklart recept på klokhet. Jag träffar obildade människor som tänker fritt och jag träffar högutbildade, högavlönade personer som knappt kan tänka längre än näsan räcker.
Vart jag vill komma med detta är egentligen inget konstaterande. Inget faktum. Jag vill erkänna min brist, min nuvarande process i att lära mig respektera att det helt enkelt finns människor som inte är ”korkade” för att de tycker annorlunda utan för att de är korkade för att ingen gett dom verktygen att komma därifrån. Det är otroligt svårt. Hur bemöter man människor som vill men inte kan förstå?
En annan läxa som jag fortfarande kämpar med är att till fullo förstå och respektera att det finns korkade människor. Nu menar jag inte på det vis som man oftast säger ”han är korkad”, en del i en inte fungerande kommunikation. Utan jag menar det som att det bokstavligen finns människor som inte är särskilt smarta. Det gör mig otroligt frustrerad när jag försöker ha en diskussion med någon och måste inse att det är lönlöst. Inte för att vi tänker helt olika utan därför att personen helt enkelt inte förstår mig, inte kan greppa mitt resonemang. Jag vill ta tag i honom, skaka honom, tvinga honom att inse att han kan vidga sina vyer. Men det går inte för han har aldrig fått redskapen.
Det stör mig att se på forum, i media och inte minst social medier hur många bara godtar det som de läser/hör någonstans som givet. Man funderar inte ens över ifall det finns en gömd agenda eller annan vinkling på det man hör. Man säger att man ska göra något men funderar inte över bästa sättet för att nå målet utan agerar bara helt osammanhängande och direkt och sedan frågar man sig varför det inte gick vägen. Man blir arg över en småsak utan att fundera över ifall man kanske egentligen har reagerat undermedvetet mot något annat. Ett typexempel är väl när nästan hela Sverige i höstas var arg på ”rasisterna som kom in i riksdagen” utan att fundera över hur det kommer sig att var 20:e svensk röstat på partiet. (På många forum förekom t.om uttryck som ”vad hemskt att det är nazister i vår regering!”. Man har alltså inte lagt ner tid eller energi på att ta reda på ens början av vad man uttalar sig om, men ändå kan man vara arg och upprörd.)
Det är enklare att se allt i svartvitt och att bara se det som är tydligt och självlysande. Men det är inte smartare och det lär oss ingenting. Vi förstår absolut inte ett jota mer än när vi börjare.
Värdesätt dina kloka vänner och värdesätt ditt eget tänkande. Jag börjar lära mig att värdesätta det jag fått. Jag har växt upp i en familj där mina föräldrar alltid sporrat mig att tänka mer, tänka längre, tänka annorlunda. Att inte ta saker för givet utan se varianter, alternativ. Jag gick på ett gymnasium där vi fick redskapen för att tänka vidare. De som kunde och ville fick möjligheterna att lära sig mer, lära sig bättre och inte bara lära sig ämnen utan även lära sig om sig själv. Det var ett frivilligt val som många var för unga för att förstå eller värdesätta. Först långt senare har jag insett att grunden för mitt eget tänkande lades där. En annan otroligt viktig bit kom när jag studerade på högskolan. Där trimmades vi vidare i att läsa kritiskt, att se vad som låg bakom och vrida och vända på problem.
Ingen av dessa delar är självklara ingredienser för ett klarare tänkande. Men de har varit sporrande. Jag vet att stor del beror på mig själv, den jag är som människa. Vi föds alla med olika förutsättningar. Det finns inget solklart recept på klokhet. Jag träffar obildade människor som tänker fritt och jag träffar högutbildade, högavlönade personer som knappt kan tänka längre än näsan räcker.
Vart jag vill komma med detta är egentligen inget konstaterande. Inget faktum. Jag vill erkänna min brist, min nuvarande process i att lära mig respektera att det helt enkelt finns människor som inte är ”korkade” för att de tycker annorlunda utan för att de är korkade för att ingen gett dom verktygen att komma därifrån. Det är otroligt svårt. Hur bemöter man människor som vill men inte kan förstå?
onsdagen den 23:e mars 2011
En ny mobil?
Ja, det vore ju inte helt fel. Min Samsung är ju bara ca halvåret gammal men jag märker ju att den är hopplöst efter när det gäller mot andra "smarta" mobiler. Pekskärmen är långsam, synken mot outlook så gott som obefintlig, utbudet av appar minimalt... *suck*
Så snälla, snälla Smartson, kan jag få vara med och testa nya, fräcka LG Optimus 2X?
Så snälla, snälla Smartson, kan jag få vara med och testa nya, fräcka LG Optimus 2X?
lördagen den 5:e mars 2011
onsdagen den 2:e mars 2011
tisdagen den 1:e mars 2011
Välkommen in i ekorrhjulet
Ja, vad var det jag så? Du blinkar och så är nyåret så långt borta i minnet att det känns som historia. Vi har gått in i mars och jag har ärligt talat ingen aning om vart februari tog vägen? Februari var månaden när jag på allvar skuttade in i ekorrhjulet igen.
B har börjat på dagis och nu så jobbar jag nästan 100% igen och det känns. Däremot är jag otroligt tacksam över att jag har jobb som tillåter att jag kan lägga ca 20% hemifrån och på kvällstid. 100% på dagtid hade gjort mig galen över att inte få träffa mina barn tillräckligt. Men dagarna försvinner, bara försvinner, när man går upp, lämnar på dagis kl 7, jobbar, hämtar på dagis kl 17 och lägger två trötta barn mellan kl 19-20. Sedan sitter man som en zombie framför tv-n tills man själv kan stupa i säng någon timma senare. De dagarna är verkligen bara runt, runt i hjulet.
lördagen den 26:e februari 2011
Veckans kaka
...är en "minipaj" med recept från Jamie Olivers show "30 min meals". Gott men receptet tål att filas på innan det publiceras här!
söndagen den 20:e februari 2011
Arga alltets framtidsplaner
Vart tar dagarna vägen? Tiden? Energin? Jag vet inte, plötsligt är det en ny vecka igen och sedan är det helg och så är det söndag kväll. Man hinner knappt blinka.
Jag hämtade bilderna från fotograferingen. Jag blev inte nöjd. Surprise surprise. Jag har insett att jag lider av en mycket dålig kombination. Ett, jag är alldeles för kräsen som kund. Två, jag är otursförföljd när det gäller inköp av konsumtionsvaror.
Så då tänkte jag att jag kanske borde starta en sidoblogg igen, istället för att bara gnälla här. Den kunde heta "Arga kunden". Går den bra skulle jag kunna sälja in mig som en slags dokusåpa/plus variant till TV11. Jag skulle kunna lansera flera varianter på temat och bli miljonär. "Arga mamman" har ju mycket mer att säga. Och sen, vad tror ni om "Arga kompisen"? TV-formatet är nog bäst här, jag kan sitta och snyfta i tv över hur mycket jag brukar gilla andra kompisars inlägg och hur lite jag får tillbaka. Eller om hur min kompis länkade till 5-minutersmetoden. Efter det kan jag lansera vidare "Arga Grannen". Jag kan skriva om tidningar som hämtas i tangakalsonger i januari och om tanten med djurplågarpälsen. När TV återigen vill ha mig i rutan föreslår jag "Arga Arbetaren". Tro mig, då har jag jobbat nästan 20 år egen företagare och har nog sett både en och två saker. Det lutar nog nästan åt hyllad journalistik a la Fuskbyggarna. Mina bloggar sköts såklart vid det här laget av en redaktion- "Arga Redaktionen" - och nu har vi nog underlag för en bakom kulisserna-blogg som kan ta redaktionens namn. Under tiden uppdaterar jag en eller två gånger i veckan kanske "Arga Chefen". När TV är redo för något nytt presenterar jag "Arga Psyk-patienten" och säljer min själ dyrt för tårdränkta minuter på bästa sändningstid. Mitt sista gig innan jag på allvar slår mig till ro i min lyxvilla någonstans på en vacker grekisk ö blir "Arga Turisten". Sedan har jag miljarderna på kontot, ett rejält startkonto till båda ungarna att gå ut i livet med och jag behöver aldrig mer göra en knop igen. Framtiden är skriven. Nu ska jag bara skriva ner reglerna för rättigheterna och imorgon kör vi igång.
Jag hämtade bilderna från fotograferingen. Jag blev inte nöjd. Surprise surprise. Jag har insett att jag lider av en mycket dålig kombination. Ett, jag är alldeles för kräsen som kund. Två, jag är otursförföljd när det gäller inköp av konsumtionsvaror.
Så då tänkte jag att jag kanske borde starta en sidoblogg igen, istället för att bara gnälla här. Den kunde heta "Arga kunden". Går den bra skulle jag kunna sälja in mig som en slags dokusåpa/plus variant till TV11. Jag skulle kunna lansera flera varianter på temat och bli miljonär. "Arga mamman" har ju mycket mer att säga. Och sen, vad tror ni om "Arga kompisen"? TV-formatet är nog bäst här, jag kan sitta och snyfta i tv över hur mycket jag brukar gilla andra kompisars inlägg och hur lite jag får tillbaka. Eller om hur min kompis länkade till 5-minutersmetoden. Efter det kan jag lansera vidare "Arga Grannen". Jag kan skriva om tidningar som hämtas i tangakalsonger i januari och om tanten med djurplågarpälsen. När TV återigen vill ha mig i rutan föreslår jag "Arga Arbetaren". Tro mig, då har jag jobbat nästan 20 år egen företagare och har nog sett både en och två saker. Det lutar nog nästan åt hyllad journalistik a la Fuskbyggarna. Mina bloggar sköts såklart vid det här laget av en redaktion- "Arga Redaktionen" - och nu har vi nog underlag för en bakom kulisserna-blogg som kan ta redaktionens namn. Under tiden uppdaterar jag en eller två gånger i veckan kanske "Arga Chefen". När TV är redo för något nytt presenterar jag "Arga Psyk-patienten" och säljer min själ dyrt för tårdränkta minuter på bästa sändningstid. Mitt sista gig innan jag på allvar slår mig till ro i min lyxvilla någonstans på en vacker grekisk ö blir "Arga Turisten". Sedan har jag miljarderna på kontot, ett rejält startkonto till båda ungarna att gå ut i livet med och jag behöver aldrig mer göra en knop igen. Framtiden är skriven. Nu ska jag bara skriva ner reglerna för rättigheterna och imorgon kör vi igång.
söndagen den 13:e februari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)