När det bär emot

Men inte är det alltid så lätt att följa alla mina tidigare exempel och motton. En sak som jag har märkt är att det dessutom går fort utför när man börjar känna de negativa känslorna komma smygande. Positiva känslor och tankar är som en liten eld mitt på ett stormande berg. Man måste hela tiden se över den, göda den, vakta den för att hålla den vid liv. Släpper man greppet kan den snabbt slockna. Det är en sak som jag tycker är riktigt jobbig med att ”må bra”. Må dåligt kan man göra utan någon särskilt insats men må bra måste man hela tiden kämpa för. Varför är det så?

Som mitt Oslo-exempel. Tack gudarna för att jag på flygplatsen bestämde mig för att ha en bra helg, att jag höll liv i det beslutet. Annars hade jag garanterat haft en riktigt jobbig helg. Jag är glad över att jag klarade av mitt eldprov men jag blir ledsen över det faktum att det skulle behöva vara en utmaning. Varför kan man inte bara få vara glad och lycklig utan att göra jordens insats för det?

Ibland blir jag riktigt deppig när jag tänker på saken och hur vi hela tiden slirar runt i samma hjulspår. Det är deprimerande att inte nog med att man bråkar om samma saker med samma människor, att man aldrig ens kan finna nya saker att bråka över! För det är inte bara negativt i sig, dessutom är det tråkigt! Det är tråkigt att stå och fräsa samma meningar och samma påståenden till sin make återigen, för trehundrafemtielfte gången under 7 års tid. Och då blir jag ännu mer deprimerad och ännu mer negativ. Hur finner man lösningar på de här stora frågorna som man efter så lång tid fortfarande är långt ifrån att lösa? Hur får man inte bara en person, utan två personer, att ta sig ur hjulspåren och börja tänka nytt, tänka annorlunda?

Jag är ganska trött idag och har varit det i ett par dagar. Jag vill vända om tåget, tillbaka mot den riktning som jag satte kurs mot för en vecka sedan. Men hur gör man när man är trött, ledsen och orkeslös?

Jag valde denna bild (från Merlin) eftersom jag tycker den symboliserar den lilla människan (jag) mot den stora draken (de negativa tankarna).





Läs även andra bloggares åsikter om tvåsamhet