Måndagen tillbringade jag i skytteltrafik mellan hotellsängen och toaletten. Jag har aldrig varit så magsjuk förut! Det absolut värsta var att t.om vattnet smakade jättekonstigt, som att det var utblandat i 50% socker. Så där låg jag på mitt lilla hotellrum och hade ingenting att få i mig, ingen att ty mig till. Ni kan ana hur synd jag tyckte om mig själv den dagen.
Tack och lov kunde kunden skjuta kursen framåt en dag så tisdag och onsdag var det full fart med excel-beräkningarna på kontoret strax bredvid järnvägen. Utvärderingarna blev som vanligt en stolthet att sträcka på sig över, snittet hamnade på 8,8 av totalt 9 efter de två kurserna. Jag blir väldigt glad när jag läser dom och känner en bekräftan lång ner i magen att jag är verkligen där jag borde vara i jobbet.
Innan jag for hem från Sundsvall passade jag på att utnyttja tiden innan flyget med att besöka en frisör. Jag tycker aldrig jag hinner det i vanliga fall, man är alltid på väg från en plats till en annan. Så, det händer inte ofta kära läsare, men här är faktiskt en bild på undertecknad!
Igår pratade jag och gubben om hur gamla vi är. Och bilden ovan säger ju samma sak. Nästa år har han och jag på något vis trots allt hängt ihop i 10 år. T I O Å R! Det är ju en evighet. Jag har drivit mitt företag i över 3 år och är inte längre klassad som "nyföretagare". Jag har en flicka som är inne på sitt 6:e levnadsår. Det är 13 år sedan jag styrde kosan från öst till väst, bokstavligen, och flyttade till Uddevalla. När vi pratade om det här så slog det mig just att när jag började jobba som utbildare så fick jag alltid "klä ner" mig för att se äldre ut än jag var. (För tyvärr har folk svårt för unga, kunniga, kvinnliga dator-tjejer.) Och igår, när jag satt och tittade på mitt osminkade nylle och småfeta kalaskula på magen i frisörstolen så insåg jag att det behövs inte mer. Någonstans på vägen blev man vuxen. Jag kan inte riktigt förstå det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar