Den diminutiva bloggen

Mina bästa Legoland-tips (gammal länk)

2011-07-25T19:08:00.004+02:00

Den här artikeln har flyttat. Rätt text på rätt blogg. :)

Du finner den på denna länk:

http://godisbitar.blogspot.com/2011/07/mina-basta-legoland-tips-speciellt-for.html

Gilla gärna mitt företag KP Utbildning på Facebook. Där får du dagliga tips om Office-programmet.

Mina bästa Legoland-tips (gammal länk)

2011-07-25T18:40:00.005+02:00

Den här artikeln har flyttat. Rätt text på rätt blogg. :)

Du finner den på denna länk:

http://godisbitar.blogspot.com/2011/07/mina-basta-legoland-tips-speciellt-for.html

Gilla gärna mitt företag KP Utbildning på Facebook. Där får du dagliga tips om Office-programmet.

Tankar för dagen 110518

2011-05-18T11:42:00.002+02:00

Det finns vissa läxor som jag har haft väldigt svårt att lära mig och/eller förstå. Den jobbigaste läxan var när jag tillslut tvingades inse att en sak som min helkristna mor alltid sagt var fel. Alla människor har inte något gott i sig. Det finns genuint onda människor. Det blev en dubbel läxa och en dubbel smärta för mig. Dels råkade jag ut för en sådan här människa, men samtidigt att jag var tvungen att värdera om hela min människosyn. Någonstans hade jag tidigare kunnat finna något slags hopp i att ”långt nere finns det i alla fall en lite gnutta godhet i alla”. När jag tvingades inse att det var fel kändes världen plötsligt så mycket mer mörk och tröstlös.

En annan läxa som jag fortfarande kämpar med är att till fullo förstå och respektera att det finns korkade människor. Nu menar jag inte på det vis som man oftast säger ”han är korkad”, en del i en inte fungerande kommunikation. Utan jag menar det som att det bokstavligen finns människor som inte är särskilt smarta. Det gör mig otroligt frustrerad när jag försöker ha en diskussion med någon och måste inse att det är lönlöst. Inte för att vi tänker helt olika utan därför att personen helt enkelt inte förstår mig, inte kan greppa mitt resonemang. Jag vill ta tag i honom, skaka honom, tvinga honom att inse att han kan vidga sina vyer. Men det går inte för han har aldrig fått redskapen.

Det stör mig att se på forum, i media och inte minst social medier hur många bara godtar det som de läser/hör någonstans som givet. Man funderar inte ens över ifall det finns en gömd agenda eller annan vinkling på det man hör. Man säger att man ska göra något men funderar inte över bästa sättet för att nå målet utan agerar bara helt osammanhängande och direkt och sedan frågar man sig varför det inte gick vägen. Man blir arg över en småsak utan att fundera över ifall man kanske egentligen har reagerat undermedvetet mot något annat. Ett typexempel är väl när nästan hela Sverige i höstas var arg på ”rasisterna som kom in i riksdagen” utan att fundera över hur det kommer sig att var 20:e svensk röstat på partiet. (På många forum förekom t.om uttryck som ”vad hemskt att det är nazister i vår regering!”. Man har alltså inte lagt ner tid eller energi på att ta reda på ens början av vad man uttalar sig om, men ändå kan man vara arg och upprörd.)
Det är enklare att se allt i svartvitt och att bara se det som är tydligt och självlysande. Men det är inte smartare och det lär oss ingenting. Vi förstår absolut inte ett jota mer än när vi börjare.

Värdesätt dina kloka vänner och värdesätt ditt eget tänkande. Jag börjar lära mig att värdesätta det jag fått. Jag har växt upp i en familj där mina föräldrar alltid sporrat mig att tänka mer, tänka längre, tänka annorlunda. Att inte ta saker för givet utan se varianter, alternativ. Jag gick på ett gymnasium där vi fick redskapen för att tänka vidare. De som kunde och ville fick möjligheterna att lära sig mer, lära sig bättre och inte bara lära sig ämnen utan även lära sig om sig själv. Det var ett frivilligt val som många var för unga för att förstå eller värdesätta. Först långt senare har jag insett att grunden för mitt eget tänkande lades där. En annan otroligt viktig bit kom när jag studerade på högskolan. Där trimmades vi vidare i att läsa kritiskt, att se vad som låg bakom och vrida och vända på problem.

Ingen av dessa delar är självklara ingredienser för ett klarare tänkande. Men de har varit sporrande. Jag vet att stor del beror på mig själv, den jag är som människa. Vi föds alla med olika förutsättningar. Det finns inget solklart recept på klokhet. Jag träffar obildade människor som tänker fritt och jag träffar högutbildade, högavlönade personer som knappt kan tänka längre än näsan räcker.

Vart jag vill komma med detta är egentligen inget konstaterande. Inget faktum. Jag vill erkänna min brist, min nuvarande process i att lära mig respektera att det helt enkelt finns människor som inte är ”korkade” för att de tycker annorlunda utan för att de är korkade för att ingen gett dom verktygen att komma därifrån. Det är otroligt svårt. Hur bemöter man människor som vill men inte kan förstå?

En ny mobil?

2011-03-23T21:57:00.000+01:00

Ja, det vore ju inte helt fel. Min Samsung är ju bara ca halvåret gammal men jag märker ju att den är hopplöst efter när det gäller mot andra "smarta" mobiler. Pekskärmen är långsam, synken mot outlook så gott som obefintlig, utbudet av appar minimalt... *suck*

Så snälla, snälla Smartson, kan jag få vara med och testa nya, fräcka LG Optimus 2X?

2011-03-05T17:24:00.000+01:00

Nu börjar vi lördagsmys!

2011-03-02T15:49:00.000+01:00

Nu ryker sista pepparkakan!

Välkommen in i ekorrhjulet

2011-03-01T12:57:00.000+01:00

Ja, vad var det jag så? Du blinkar och så är nyåret så långt borta i minnet att det känns som historia. Vi har gått in i mars och jag har ärligt talat ingen aning om vart februari tog vägen? Februari var månaden när jag på allvar skuttade in i ekorrhjulet igen.

B har börjat på dagis och nu så jobbar jag nästan 100% igen och det känns. Däremot är jag otroligt tacksam över att jag har jobb som tillåter att jag kan lägga ca 20% hemifrån och på kvällstid. 100% på dagtid hade gjort mig galen över att inte få träffa mina barn tillräckligt. Men dagarna försvinner, bara försvinner, när man går upp, lämnar på dagis kl 7, jobbar, hämtar på dagis kl 17 och lägger två trötta barn mellan kl 19-20. Sedan sitter man som en zombie framför tv-n tills man själv kan stupa i säng någon timma senare. De dagarna är verkligen bara runt, runt i hjulet.

Förra veckan testade vi matkasse (fast det var mer en kartong) från KitchenWiz. Från Lets Deal fick vi tre middagar á tre vuxenportioner för 500 kr. Det har varit riktigt skönt när man stupat in i huset närmare halv sex på kvällen. Kitchen Wiz var riktig, ordentlig, vällagad mat. Det var en bra kombination att man värmde vissa delar men kokade vissa delar så de blev fräscha. T.ex kokade vi ris ena dagen och nudlar en annan. Ris och nudlar är ju inga höjdare att värma på. Det enda jag möjligen hade invändningar emot var att maten var god men i vissa fall lite väl klen i smaken. Man borde tordats krydda på lite mer. Men det kan verkligen rekommenderas för familjen med två barn och föräldrar som är heltidsarbetande.

Veckans kaka

2011-02-26T18:12:00.002+01:00

...är en "minipaj" med recept från Jamie Olivers show "30 min meals". Gott men receptet tål att filas på innan det publiceras här!

Arga alltets framtidsplaner

2011-02-20T21:59:00.000+01:00

Vart tar dagarna vägen? Tiden? Energin? Jag vet inte, plötsligt är det en ny vecka igen och sedan är det helg och så är det söndag kväll. Man hinner knappt blinka.

Jag hämtade bilderna från fotograferingen. Jag blev inte nöjd. Surprise surprise. Jag har insett att jag lider av en mycket dålig kombination. Ett, jag är alldeles för kräsen som kund. Två, jag är otursförföljd när det gäller inköp av konsumtionsvaror.

Så då tänkte jag att jag kanske borde starta en sidoblogg igen, istället för att bara gnälla här. Den kunde heta "Arga kunden". Går den bra skulle jag kunna sälja in mig som en slags dokusåpa/plus variant till TV11. Jag skulle kunna lansera flera varianter på temat och bli miljonär. "Arga mamman" har ju mycket mer att säga. Och sen, vad tror ni om "Arga kompisen"? TV-formatet är nog bäst här, jag kan sitta och snyfta i tv över hur mycket jag brukar gilla andra kompisars inlägg och hur lite jag får tillbaka. Eller om hur min kompis länkade till 5-minutersmetoden. Efter det kan jag lansera vidare "Arga Grannen". Jag kan skriva om tidningar som hämtas i tangakalsonger i januari och om tanten med djurplågarpälsen. När TV återigen vill ha mig i rutan föreslår jag "Arga Arbetaren". Tro mig, då har jag jobbat nästan 20 år egen företagare och har nog sett både en och två saker. Det lutar nog nästan åt hyllad journalistik a la Fuskbyggarna. Mina bloggar sköts såklart vid det här laget av en redaktion- "Arga Redaktionen" - och nu har vi nog underlag för en bakom kulisserna-blogg som kan ta redaktionens namn. Under tiden uppdaterar jag en eller två gånger i veckan kanske "Arga Chefen". När TV är redo för något nytt presenterar jag "Arga Psyk-patienten" och säljer min själ dyrt för tårdränkta minuter på bästa sändningstid. Mitt sista gig innan jag på allvar slår mig till ro i min lyxvilla någonstans på en vacker grekisk ö blir "Arga Turisten". Sedan har jag miljarderna på kontot, ett rejält startkonto till båda ungarna att gå ut i livet med och jag behöver aldrig mer göra en knop igen. Framtiden är skriven. Nu ska jag bara skriva ner reglerna för rättigheterna och imorgon kör vi igång.

2011-02-13T09:04:00.002+01:00

Kvinnan är inte av intresse..?

Veckans kaka

2011-02-11T20:08:00.002+01:00

... är en hemmagjord cheesecake med björnbär och ett täcke på vit choklad.

2011-02-10T13:57:00.002+01:00

Det här är en man som kan gå på vattnet, mamma. Jag kommer inte ihåg vad han heter men vi kan kalla honom jens.

Ja, den som levde fick verkligen se...

2011-02-10T12:05:00.001+01:00

Den som lever får se skrev jag hurtigt i söndags kväll. Saken blev nämligen sådan att det knappt var så jag uppfyllde de kriterierna. Jag skrev ju att maten var flottig men med facit i hand innehöll den nog lite mer än bara flott och mat utan en och annan del bakterier oxå.

Måndagen tillbringade jag i skytteltrafik mellan hotellsängen och toaletten. Jag har aldrig varit så magsjuk förut! Det absolut värsta var att t.om vattnet smakade jättekonstigt, som att det var utblandat i 50% socker. Så där låg jag på mitt lilla hotellrum och hade ingenting att få i mig, ingen att ty mig till. Ni kan ana hur synd jag tyckte om mig själv den dagen.
Tack och lov kunde kunden skjuta kursen framåt en dag så tisdag och onsdag var det full fart med excel-beräkningarna på kontoret strax bredvid järnvägen. Utvärderingarna blev som vanligt en stolthet att sträcka på sig över, snittet hamnade på 8,8 av totalt 9 efter de två kurserna. Jag blir väldigt glad när jag läser dom och känner en bekräftan lång ner i magen att jag är verkligen där jag borde vara i jobbet.

Innan jag for hem från Sundsvall passade jag på att utnyttja tiden innan flyget med att besöka en frisör. Jag tycker aldrig jag hinner det i vanliga fall, man är alltid på väg från en plats till en annan. Så, det händer inte ofta kära läsare, men här är faktiskt en bild på undertecknad!

Igår pratade jag och gubben om hur gamla vi är. Och bilden ovan säger ju samma sak. Nästa år har han och jag på något vis trots allt hängt ihop i 10 år. T I O Å R! Det är ju en evighet. Jag har drivit mitt företag i över 3 år och är inte längre klassad som "nyföretagare". Jag har en flicka som är inne på sitt 6:e levnadsår. Det är 13 år sedan jag styrde kosan från öst till väst, bokstavligen, och flyttade till Uddevalla. När vi pratade om det här så slog det mig just att när jag började jobba som utbildare så fick jag alltid "klä ner" mig för att se äldre ut än jag var. (För tyvärr har folk svårt för unga, kunniga, kvinnliga dator-tjejer.) Och igår, när jag satt och tittade på mitt osminkade nylle och småfeta kalaskula på magen i frisörstolen så insåg jag att det behövs inte mer. Någonstans på vägen blev man vuxen. Jag kan inte riktigt förstå det.

På resande fot...

2011-02-06T21:05:00.001+01:00

Jahopp, då är man placerad i sängen i hotellet i Sundsvall. För första gången på ett tag känner jag att jag har en gnutta både tid och energi att skriva på denna stackars, bortglömda blogg.

Dagen har varit stressad, eller åtminstone sedan jag vid tretiden började göra mig i ordning inför resan. Som vanligt helt fel med klockan, tanken var att F skulle skjutsa mig från början och om så skulle vi åkte hemifrån kl 16. Nu bestämde vi att jag skulle köra och parkera på flygplatsen istället och det var där jag klantade mig och fortsatte satsa på kl 16. När jag sätter mig i bilen några minuter efter fyra inser jag att det här kommer bli riktigt tajt, om en timma ska jag vara i luften..!

Och som alltid när man är stressad går ingenting som det borde. Jag hittar inte ut från parkeringshuset till att börja med. När jag tillslut kommer in i avgångshallen hittar jag ingen disk eller självservice för City Airlines. Joggar bort till Inrikes-hallen, ingen incheckning därheller. Frågar i säkerheteskontrollen, joggar tillbaka till avgångshallen. På skärmarna står det "FINAL CALL". Inte kul när man inte ens är incheckad.
Tillbaka i avgångshallen, förvirrad hönsdans innan jag rusar fram till City Airlines service-disk. 15 minuter kvar till avgång. Får reda på att jag skulle ha checkat in på SAS self-service. Jamen, självklart!?? Men kvinnan hjälper mig, tar fram mitt boardingkort, lotsar mig till nästa disk där de ringer och håller planet. Japp, du läste rätt, de håller planet för moi. Ska man sträcka på sig eller huka sig? Jag gjorde det sistnämnda. Flåt, flåt! Kvinnan i disken säger åt mig att springa och vara i tid nästa gång. Jag hukar lite till och joggar tillbaka mot Inrikes-hallen.

Jag får hämta andan någon minut vid gaten för att de måste ringa in en buss till mig. Japp, en hel buss ringer man fram som lilla jag får åka i alldeles själv till planet. Men alla är otroligt trevliga så jag får bara ge en stor eloge till all personal på Landvetter (och hoppas ingen känner igen mig när jag ska dit som företagsrepresentant om någon månad).

Ni vet hur det finns jobbiga ungar på planet? Dom är aldrig ens egna utan alltid någon annans. Som straff hamnade jag bredvid ungen som bokstavligen inte var någons, dvs en "child travelling alone". Jag kan tycka att min 5-åring babblar och babblar ibland, men här var hon i lä! Ungen babblade nonstop i 80 minuter. Non stop!

I Sundsvall får jag äran att åka med jordens suraste taxichafför som inte sa ett ljud på hela resan. Dock ganska tacksamt med tanke på flyget men efter 80 min ofrivilligt samtal med en 6-åring börjar man sakna en vuxen konversation. Därför blir jag lite väl ivrig att starta en konversation i restaurangen och försöker beställa mat av en annars stackars kund. Men jag får väl säga att han får skylla sig själv och sin glupska blick som studerar mig så noga. Får erkänna att jag helt enkelt inte är van vid att någon bara tittar på mig UTAN att vilja sälja mig något. Men förlåt och tack!

Maten var flottig och den faktiska servitören var inte i närheten av lika trevlig som den smygspanande bordsgrannen. Nu sitter jag på mitt lilla hotellrum och har förberett allt inför morgondagens kurs i Excel, ner till min sista övning i "Fredriks Fiskbullar".
Går allt i den här takten kommer jag att gå vilse till kunden, misstaga en fotgängare för kursbokare, krascha mitt USB-minne och få deltagare från låt-oss-prata-hela-tiden-land. Lunchen kommer vara dyr och inte särskilt god och när jag går tillbaka till hotellet kommer jag halka och ha sönder mina nya vinterskor.
Den som lever får se.

2011-02-06T18:50:00.002+01:00

Säger hej från sundsvall o skriver mer på Bloggen ikväll!

2011-02-04T23:00:00.000+01:00

Så här kul hade vi ikväll.

Jag: Jag skulle vilja se den där filmen, fantasic mr fox.
Maken: Jaha... Är det den som är delvis animerad?
Jag: Nej nej, du skulle ha sett vilket jobb det var att tillsätta alla rollerna..! Man turnerade runt flera skogar i hela USA och fann tillslut huvudrollsinnehavaren i Yellowstone. Fantastiskt jobb av rollbesättarna.

2011-01-29T19:23:00.003+01:00

ny-gamla bänkskivan. Skillnaden är marginell men den finns faktiskt. Jag övar positivt tänkande o konstaterar att den är lättare att torka av, drar åt sig mindre fläckar o har klarare trämönster...

Veckans kaka

2011-01-29T18:43:00.001+01:00

Jag och Livan bakar så pass mycket, minst en gång i veckan, så jag tänkte börja dokumentera våra alster. Den här veckan blev det ett nytt recept på en kaka med de sista rabarberna från trädgården i gamla huset plus lite goji och havtorn.

Resultatet var väl sådär, lite gammaldags och klassisk mormors-kaka som jag inte vet om den garanterat föll mig på läppen. Men å andra sidan, vilken nybakad kaka är inte god? :)

En lång dag!

2011-01-27T13:06:00.002+01:00

Igår var en lång dag. Jag var helt slut på kvällen och gick och la mig kvart över 8! Dagen blev lång för att det berodde på dålig planering. Önskar jag kunde skylla det på någon annan men det var bara undertecknad att skylla på!

Igår kom de och bytte ut vår bänkskiva. Vi (jag) har bråkat om den i över ett halvår och börjar bli hjärtligt less på hela historien. Klockan 7 ringde snickarna punktligt på dörren och klockan tio över 7 stängde de av vattnet. Alla som försökt sköta morgonrutinerna med två barn utan rinnande vatten har nog en aning om hur lätt livet plötsligt blev. Därtill vände de upp-och-ner på hela köket så där kunde vi inte vara alls. Underlättade självklart vid frukost!

Killen fixar allt.

Vi åkte till Lekstan i Sisjön. Där tog de betalt för båda barnen, dvs även för en 15 månaders knutt som precis börjat lära sig gå. Det är helt sjukt. 160 spänn för att leka. Jag tycker det är ett riktigt fult sätt att få ut extra betalt av föräldrar. Dom vet ju att man inte lämnar småsyskonet hemma även om det bara är det stora syskonet som aktivt nyttjar lokalen. Syskonrabatt hade känts bättre! (Jag vet att det är så här på nästan alla lekställen men det gör det ändå inte rätt!)

Men efter att jag ojjat mig lite över min stackars plånbok så hade vi jättekul, lilleman plitade på så gott han kunde. Det är stor skillnad på honom och hans syster. När hon var i hans ålder gjorde hon inte många knop. Han klättrade själv upp i lekborgarna och åkte själv ner för ruschkanorna.

Man är aldrig för ung för en kanon... eller nått.

Efteråt åt vi lunch på fantastiska "Sisjön Lunch restaurang" som ligger precis ovanför Lekstan. De har otroligt god mat där, riktigt snygg är den dessutom. Trevlig service, stort salladsbord. Alla rätt med plus i kanten alltså. E åt en havets wallenbergare med kräftsås som de lätt kunnat ta 250 spänn för inne i stan. Jag åt en pasta med kantareller, kronärtskocka och gorgonzola-sås. Mmmmmm.

Min lunch

Sedan tuffade vi in mot stan och fotografen. Jag hakade ju på Lets Deal för någon månad sedan om två fotosessioner inkl 4 bilder för under 500 kr och nu var det dags för första sessionen. (Ja, det var väl ungefär här jag hade tagit åt mig för mycket att göra under samma dag.) Fotograferingen gick väl.... sådär. B vill inte sitta still utan hellre öppna och stänga alla lådor hos fotografen. E skötte sig ovanligt bra men gjorde väl en och annan konstig grimasch. Med facit i hand var det tur att jag inte betalat så mycket för kaoset. Bilderna blev helt OK men 100% nöjd kan jag inte säga att jag var. (Det är jag ju nästan aldrig när det gäller fotografering å andra sidan.)

Tillslut kom vi hem och alla ungarna, inklusive jag alltså, stupade i säng.

Idag tänker jag inte planera någonting alls. Ännu så länge har det gått bra.

Smartaste babyprylarna

2011-01-25T13:43:00.000+01:00

Det finns en hel del riktigt smarta grejer "out there". Säkerligen många fler än de jag kommer skriva om nu. Men jag vill gärna tipsa om några saker som jag har hittat och tyckt varit guld värda. De flesta av dessa är produkter som främst finns i USA och Storbrittanien. Så om du vill köpa, kolla ebay.com. Dessutom kostar alla under hundralappen (förutom kundvagnsskyddet).

Body-förlängare:

Båda mina barn har lång rygg och hur snyggt är det när bodyn med rund halslinning plötsligt blir en v-ringning bara för att man fått dra så i den? Trots att den sitter fint på resten av kroppen? När babyn är liten så växer de fort ur just bodyn och oavsett lång eller normallång rygg så förlänger body-extenders tiden man kan använda bodyn. T.om jag som har en knutt som är ganska rund om magen kan använda dessa på bodys som annars hade blivit för små.

Body-förlängarna är helt enkelt en liten tygbit med en hel uppsättning tryckknappar. När man köper ett paket så får man 5-6 stycken förlängare eftersom olika märken har olika storlekar på knapparna.På det viset är body-förlängaren inte tvungen till ett visst märke. Och ja, passar utmärkt såklart till svenska märken även om jag bara sett produkten i USA.

Pris: under hundralappen.

Sock-ons - håll fast strumpan-hållare:

Jag har skrivit om sock-ons tidigare. Den här smarta lilla halvstrumpan drar man över barnets egen strumpa. Varför då? Sätt på en strumpa på en bebis och efter 10 minuter vet du- för då har strumpan ramlat av! Bebisar sparkar av sig strumpor och när bebisen sedan börjar hitta sina fötter så dras dom av. Sock-ons är elastiska och fungerar från nyfödd och minst ett år framåt.

Pris: ca 50 kr/paret

Sta-tuct - undvik ofrivillig magvisning

Det finns massor med fina t-shirts och tröjor till det lilla barnet. Men så länge barnet inte går själv så har tröjan en förmåga att åka upp, speciellt eftersom man under det första året även bär barnet mycket. För det finns den här superenkla uppfinningen som helt enkelt är ett par väldigt korta hängslen. De kallas Sta tuct och man fäster helt enkelt ena änden bak på tröjan och den andra drar man sedan mellan benen och över blöjan och fäster framtid.

Pris: under hundralappen för två.

Kundvagnsskydd - både skyddar och aktiverar barnet

Sista tipset jag har kostar något mer men om du någonsin haft ett skrikande barn med dig i en kundvagn på ICA så kanske du liksom jag ser valutan för pengarna. Fördelarna är flera. Dels om du är lite bakterieskygg som undertecknad och helt enkelt inte vill sätta ner ditt barn på en smutsig sits. Dels stöttar kudden upp det mindre barnen och en del modeller har t.om sidoskydd så att det lilla barnen inte kan ramla. På många modeller kan kudden sedan tas bort när barnet blir större och mer stabilt. Och sist men inte minst, dessutom kommer de med ett helt gäng o-bortkastliga-av-små-händer-leksaker som aktiverar barnet så du och dina medshoppare kan handla brödet och mjölken i lugn och ro.

Kommer i flera modeller, former, färger och märken. Sök på ebay på "baby shopping cart" och/eller "shopping cart protection".

Pris: 200-500 kr beroende på modell.

Sagan om Barne och kärleken till Body Combat

2011-01-24T21:57:00.001+01:00

Gyminstruktören Barne älskade att styrketräna. Han älskade att lyfta, trycka och dra i metallföremål i olika form och färg. Gymmet var hans andra hem, en del av hans personlighet. Däremot började han snart inse att hans tonade muskler må vara tacksamma på krogen men i sig inte betalade några räkningar. Så när hans nya arbetsgivare, det nya gymmet i Bollebygd, erbjöd honom att instruera Body Combat-passet insåg han att det vore dumt att tacka nej.

Barne satte igång att träna för att ta över passen. När han lärde känna combat lite bättre tyckte han däremot att det inte alls var så coolt som han hade trott när han tackade ja. Man använde sig ju inte av några metallföremål alls under passet! Inte ens den minsta hantel! Dessutom förväntades man skutta hit och dit i takt med musiken, något som Barnes tonade armmuskler tyvärr inte alls var stor fördel i.

Egentligen är Barne en ganska schysst kille. Men han hatar body combat. Det finns ingenting att älska i ett gym-pass där ens biceps inte kommer till största nytta. Men Barne insåg att han kunde inte säga det rakt ut till sin arbetsgivare. Då skulle han ju förlora sin enda stadiga inkomst. Därför bestämde sig Barne för att det fanns bara en sak han kunde göra. Få alla andra att hata body combat lika mycket som han. Barne insåg nämligen en sak, det fanns ingen som var bättre lämpad för att visa vilket ostrukturerat fläng body combat är än han.

Så varje måndag och torsdag tar Barne på sig sitt minsta linne och sina vidaste shorts och flänger ut på scenen, motiverad till tänderna att få alla stackare som kommit på hans pass att inse hur menlöst combat är. Han studsar hit och slänger med armarna dit och ifall folket börjar se alltför glada ut så höjer han volymen tills det tjuter i öronen.
Ingen, ingen, ska få älska combat.

Idag tog han nästan glöden av undertecknad. Men när jag började fundera på att aldrig mer träna någonsin igen så såg jag min instruktör från Hälsans Hus framför mig. Hur hon peppar mig och puschar mig och får mig att inse att jag är kanske inte så ful och tjock ändå.
Body Combat är en av de absolut roligaste träningsformerna. Och om du också vill inse det, följ med mig till Hälsans Hus och undvik för allt du kan Gen ki Center. Eller prova båda och tala om för mig att jag har rätt.

Vi ses i Landvetter.

2011-01-23T19:15:00.002+01:00

För 174 kr istället för 435 kr får du en canvasförstoring (60x40 cm) på Grimbergs tryck, inklusive frakt (utnyttja senast 31 mars)

Jag fullkomligt älskar Let's Deal! För någon månad sedan köpte jag en foto-session inkl bilder på CD med 70% rabatt. Idag blev framkallningen av de bästa bilderna fixad. Totalt under 500 kr! Inte illa! Nu ska vi bara dra oss iväg till fotografen med småtrollen oxå.

2011-01-23T17:51:00.001+01:00

Man blir alltid orolig när det blir tyst. Med rätt! Lilleman hade hittat sockerskålen! Inte konstig att det blir tyst!

♥ REA på PO.P!

2011-01-22T16:05:00.000+01:00

Den här månaden fick barnbidraget gå till PO.P. Båda barnen var i behov av ytterkläder, köpte en jacka till B innan vintern som han växte ur på någon månad. Till E var tanken att bara fylla på med en ordentlig vindfleece men så provade hon idag sin skaljacka från i höstas och.... tja, den var av kortkort modell numer. Så idag blev det runda nummer två till PO.P och en svart skaljacka till E. Med en tuff rosa mössa och rosa vantar kan man ändå inte missta min lilla tjej för kille resonerar jag!

Bilder från PO.P. Kollage by moi.

B fick visserligen massor med nya kläder i julklapp men han har så korta ben att allt var för stort! Så det fick bli att fylla på lite där i kläder som han kan han NU.

Mina solstrålar

2011-01-22T12:36:00.002+01:00

2011-01-18T23:00:00.002+01:00

Say no more, my little darling.

2011-01-18T11:47:00.002+01:00

Har bäddat med de nya sängkläderna vi fick i julklapp. Passar över förväntan in med tapeterna.

Summering av 2010 - kort version med bilder (för er som inte orkar läsa!)

2011-01-15T20:49:00.002+01:00

Mitt år i bilder:

Lek i snön (tänk att vi fick en sådan vinter igen?!?)

Vattkoppor

Vår

Minisemester i Malmö

Azorerna

E-s dansuppvisning

Ungarna busar

Sommar, strand och sol

5 kms skogsvandring med "momo" och barnen (B på ryggen såklart!)

Renovering, renovering, renovering

E lär sig cykla

Mer renovering!

Glad make (det händer faktiskt ibland!)

Ännu mer renovering!

Turkiet

Oslo

2011-01-12T15:02:00.000+01:00

Fikar på frälsningsarmén. 54 kr för två mer, kaffe o två bakelser. Vilket fynd!

2011-01-11T19:30:00.002+01:00

B-s nya fina tofflor. De kommer från starchild.co.uk. Han ska ha dom på dagis, tänk att han börjar om mindre än en månad!

2011-01-02T15:04:00.001+01:00

Slår in julklappar. Kanske lite otippat den 2 januari?

Hemmagjorda praliner - inte så svårt som man kan tro!

2011-01-01T09:22:00.001+01:00

Receptet kommer från Tasteline.

Ingredienser:

200 g nougat
50 g mörk choklad
1 dl vispgrädde
1 tsk honung

Fyllning:
1/2 dl strösocker
1 dl K-Special eller cornflakes

Doppning/Dekor:
200 g mörk choklad
50 g vit choklad till dekor

Gör så här:

1. Börja med krispet. Låt sockret smälta och bli brunt i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt flingorna, rör några varv så att de täcks och häll upp massan på bakplåtspapper. Platta till, låt svalna. Krispet blir tokhårt. Jag bröt ner det i en bunke och slog sönder det med en träslev.

2. Hacka nougat och choklad fint och lägg till i en bunke. (OBS! Inte samma bunke, du behöver två.)

3. Koka upp grädden tillsammans med honungen och slå över nougaten. Rör tills allt smält och blivit till en jämn och blank massa.

4. Låt massan svalna. Blanda sedan ner krispet.

5. Låt stelna i kylskåp och dela sedan massan i tre delar som rullas till jämna rullar. Linda rullarna i plast-folie, forma dem trekantiga och låt dem stelna i frysen i ca 30 minuter.

6. Bryt chokladen till doppningen i mindre bitar och smält i mikrovågsugn eller vattenbad.

7. Skär rullarna i jämna skivor, knappt 1 cm tjocka, och doppa dem helt eller delvis i den smälta chokladen.

8. Dekorera med vit choklad som spritsas i ett mönster och förvara pralinerna i kylskåpet.

Jag testade dessa på självaste julafton. De tog totalt ca 2 timmar men mycket av tiden är ju att det svalnar och kräver ingen direkt insats. Själva arbetsinsatsen är nog runt en halvtimma.

Läs även andra bloggares åsikter om praliner, sötsaker, recept

Pavlova - lyxig och enkel sötsak som försvinner i ett nafs!

2010-12-31T21:04:00.002+01:00

För många år sedan dejtade jag en karl som hette Pav. Så nu när jag sitter här och knåpar på följande recept så slogs jag av likheten i namnet. Pav var sötsyrlig, i sina bästa stunder fantastisk men för det mesta egoistisk så långt att han ofta glömde bort att det fanns andra människor i världen.
Pavlova är allt det där i början, alltså sötsyrlig och fantastisk. Nu vet jag inte riktigt vart jag vill komma med detta, för jag vet inte om liknelsen med mitt ex verkligen kan locka någon att testa det här receptet? Hur som helst, lockas du inte av en egoistisk man så törs jag nog ändock lova att du kommer lockas av pavlova.

Pavlova - let the good times roll
(4 port)

Pavlova-formerna:
2 st äggvitor
1 liten nypa salt
1,5 dl socker
1 tsk maizena
0,5 tsk vitvinsvinäger

Fyllning:
2 dl Vispgrädde
200 g Frysta bär, t.ex ICAs goji, havtorn, blåbär, björnbär
4 passionsfrukter

1. Sätt ugnen på 150 grader.

2. Vispa äggvitorna till ett fast skum. Tillsätt sockret lite i taget (ca 1/4 dl åt gången) och fortsätta vispa. Vispa vidare tills du har en tjock och glansig smet. (Byt från visp till en slickepott.) Rör ner maizena och vinäger.

3. Jag klickade ut smeten i muffinsformar. Då slipper du fundera så mycket på om de har rätt form (som det står mycket om i andra pavlova-recept). Låt gärna klickarna bli ojämna, ger pavlovan mer karaktär.

4. Sätt in i ugnen långt ner och sänk samtidigt värmen till 100 grader. Grädda i 30 minuter. Stäng sedan av ugnen och låt stå kvar i ytterligare 30 min. Låt svalna.

5. Vispa grädden och klicka på strax över en matsked på varje pavlova. Lägg sedan på bär och innehållet från ca en passionsfrukt per pavlova. Servera genast.

6. Njut!

PS. Tips! Om det blir för mycket pavlova-smet så funkar den alldeles utmärkt till vanlig maräng. Rör ner lite kakao eller karamellfärg och klicka ut på en plåt som du ställer in tillsammans med pavlovan. Jag gjorde småmaränger som jag kastade in under pavlovan, de klarade sig utmärkt med ca 10 min mindre gräddningstid.

Ett gäng pastellgröna maränger

Läs även andra bloggares åsikter om efterrätt, pavlova, sötsak, maräng, dessert

Hallen före/efter

2010-12-31T10:44:00.000+01:00

Före. När jag kom in i huset första gången älskade jag det unika golvet med tegel från ett tegelbruk som låg ett stenkast från huset för ca 50 år sedan. Tegelbruket finns inte längre kvar, så det känns som att vi har en bit kulturminne i golvet. Därför bestämde vi oss för att behålla vårt tegelgolv men vi har målat det svart.

Vitlöksfräst strömming med medelhavsinspirerad röra

2010-12-30T10:17:00.000+01:00

Igår komponerade jag en fantastiskt god rätt med strömming, jag blev så nöjd och måste dela med mig.

Ungefärliga mått för 4 pers.

Indegrienser:
700 g strömming (eller ca 3 fileer per vuxen)
Pesto (gör din egen genom att mixa parmesan, pinjenötter, vitlök och basilika)
100 g körsbärstomater
Kapris
Oliver
Dill
1 tsk senap
Vitlök

Klyfta tomaterna, hacka upp oliverna och rör samman övriga indegrienser (förutom strömmingen förstås) till en röra.
Hacka vitlök separat.
Värm stekpannan, klicka i lite smör/olivolja och lägg sedan i vitlöken. Låt den fräsa med någon minut, när du känner att det doftar vitlök men innan den fått någon färg lägger du i strömmingen med skinnfria sidan nedåt. Ha pannan ganska varm och vänd fileerna så fort de fått färg (ca 1 minut). Salta och peppra, klicka sedan på röran på fileerna, sänk värmen på pannan rejält och om du har möjlighet, täck med lock. Låt sedan stå i värmen någon minut, tex under tiden du gör färdigt moset.

Potatismos:
800 g potatis kokas och mosas sedan. Tillsätt 1-2 dl (gärna varm) mjölk och hyvla i parmesan. Krydda med salt och vitpeppar.

Servera med sallad och njut!

Läs även andra bloggares åsikter om recept, mat, strömming, middagstips

Chokladcupcakes med blå hatt

2010-12-28T22:09:00.006+01:00

Snart kan jag börja med "dagens bak" här på Bloggen. Dagar utan bakverk kan jag posta bilder på snygga karlar. ;)
Idag har jag o e bakat cupcakes. De blev mums!

Matyogurten gjorde att de inte blev för söta och dessutom lite mjukare karaktär. Om du använder pappersformar är ett tips att du satsar på extra starka kvalitetsformar. Nu har jag fått breda och platta muffins ganska många gånger eftersom de fina formarna ofta är alldeles för veka och ger med sig mot smeten.

Recept:

3 st ekologiska ägg
2.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
100 g smör
1 dl matyogurt
2 msk kallt kaffe
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
4 msk kakao av god kvalitet
1 st nypa salt

Frosting:
60 g mjukt smör
4-5 dl florsocker
100 g phiadelphiaost
Blå karamellfärg

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker pösigt.
3. Smält smöret, häll i yogurt och kaffet och blanda det sedan med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, bakpulver, kakao och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
6. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.
7. Grädda i mitten av ugnen i cirka 12 minuter. Låt svalna.

8. Frosting:
9. Rör smör, florsocker, färg och phiadelphiaost krämigt.
10. Spritsa frostingen på cupcakesen.

Läs även andra bloggares åsikter om cupcakes, frosting, recept, efterrätt, muffins

Jul 2010

2010-12-28T11:38:00.005+01:00

Så var även denna jul över. I år gick det fortare än fort och jag hann inte riktigt med i förberedelserna. Jag brukar vara exemplarisk när det gäller julklappsinköpen och ha dom färdiga innan decembers början. I år inhandlades merparten av dom den 22 december…
Jag kände mig stressad, jag vet egentligen inte riktigt varför, julsakerna var uppe som de skulle 1:a advent och granen enligt familjetraditionen bara en dag försenad från 3:e advent eftersom vi inte hittade julgransfoten. Får jag gissa själv tror jag att ett fel var att det var för mycket inplanerat i december, jag var i Oslo, mannen på kurs i två veckor och sedan jobbade jag tre dagar sista veckan. Så jag kände att julen rusade emot mig utan att jag hade tid/energi att förbereda mig och det var den känslan som stressade mig.

Själva julen kunde varit både bättre och sämre. Jag har ätit ovanligt gott, julen brukar vara fastetid för mig som inte gillar kött. Men eftersom vi för första gången på många år var hemma hade jag möjlighet att laga precis vad jag ville. Maken stod för den traditionella julmaten och ordnade skinka, janson, revbensspjäll, korv, köttbullar… ja, massvis med döda djur helt enkelt. Jag lagade mig på julafton pasta med hemmagjord tomatsås och pesto. Inte så juligt kanske, men gott! På juldagen gjorde jag supergoda hasselnötsbiffar med hummus. Det var slurp!

Mina barn var de som stod för det exemplariska i år. E började tendera åt hysterisk när hon skulle öppna sina klappar men eftersom jag medvetet sett till att hon inte fick så många (5-6 st) så hann hon inte komma upp i varv. Dessutom gav det henne lite tid att tänka efter vad det var som hon verkligen fick. Hon fick två böcker, den nya ”Alfons och styrkesäcken” samt ”Bamse och spegelön”. När hon öppnat sina paket satt hon en stund och tittade i båda böckerna. Sedan fick hon ett stort paket som jag lagt alla kläder i, strumpor, pyjamas och ett par mysbyxor, så blev det inte en massa ”tråkiga” paket som bara skulle öppnas. På morgonen fick hon av mormor ett paket med hundar som man kunde tvätta, dom hade fläckar som gick bort i varmt vatten. Dom var populära!

Men en stor del av helgen har dystras ner av min pappa. Han har varit på dåligt humör nästan hela tiden och det gör så ont i hjärtat. Mamma säger att han har ont igen men jag förstår inte varför han inte kan säga det själv och varför måste han ta ut det på oss med dåligt humör? Jag vet att jag borde strunta i honom men en sak som blivit klar för mig under helgen är att man slutar aldrig vara pappas flicka, även när man varken är flicka mer och pappa inte är samma pappa heller.
Är pappa sur så känner jag det direkt och så vrider jag ut-o-in på mig själv för att göra honom glad, jag trippar på tå och sliter ut mina energi. Varför ska det behöva vara så här? Vart har min pappa tagit vägen? Och jag är inte van vid en situation som jag inte kan påverka, jag vill ha en lösning, jag vill ”fixa” detta, få pappa glad igen. Jag blir ledsen och frustrerad för jag kan inte göra något. Jag kan inte göra pappa frisk, jag kan inte ta bort hans smärta och det spelar ingen roll hur mycket jag än anstränger mig så ser situationen likadan ut. Det gör ont.

Vi har varit ute 2-3 timmar varje dag, åkt pulka och lekt i snön. Vi har ätit gott. Barnen har varit snälla trots att de båda varit rejält förkylda. Vi har tagit det lugnt och trots att det kanske inte alls känts som så, så tror jag faktiskt att vi laddat batterierna. Så, jo, julen kunde varit bättre och den kunde varit sämre. Men med tanke på att jag inte kan – ingen kan – ta bort pappas onda så kanske det var den bästa julen som var möjlig.

B med morfar

2010-12-28T10:31:00.003+01:00

What? I didn't do it!

Middag

2010-12-27T17:53:00.001+01:00

Inviger min nya wok/stekpanna. Smör- o vitlöksfrästa champinjoner. Om ni kunde ana hur gott här just nu doftar! Tack mamma o pappa!

....och så resultatet:

Lax med philadelfia- och västerbottentäcke, mos, champinjoner och sparris.

2010-12-24T22:43:00.001+01:00

Avslutar julaftonen med hemmagjorda praliner.

Chokladstenar från Carls Choklas

2010-12-24T14:22:00.002+01:00

Har testat choklad-stenar från carls choklad (fredriks julklapp från jobbet). Ser coola ut men smakade inget vidare. Innehåller massor med konstiga E-n och smaken var knappt choklad. Jag antar att detta kanske är något som man köper just för utseendet och låter det gå före smaken? Ser kanske coola ut på en receptionsdisk?

God jul till alla er som läser!

2010-12-23T11:38:00.001+01:00

Önskar er en härlig jul!

2010-12-21T12:53:00.001+01:00

Det tog 31 år innan jag törs mig på det officiellt!

2010-12-21T08:22:00.001+01:00

Särskrivarna har infiltrerat gp! We are going down!

Alfapet med min lilla gumma

2010-12-19T18:55:00.003+01:00

Idag har jag och E spelat alfapet. Plötsligt bara flyger orden ur henne. Ger man henne ett ord så stavar hon. Jag blev mest förvånad och åh, så stolt!

Plockade bort Z, X och C. Sa till henne att det var för svåra bokstäver. Då säger hon:
- Men mamma, jag vill ju skriva XYLOFON.
(Dessutom uttalade hon det korrekt, alltså "sylofån".)

Då spricker man för sin lilla jänta. Hon kanske fortfarande inte springer snabbare än en annan femåring går, men jag vill se hur många femåringar det finns som stavar till xylofon.

♥ ♥ ♥

2010-12-16T20:53:00.001+01:00

Brevbäraren med guldfiskminne.

Murphys lag om alltings jävlighet

2010-12-14T14:51:00.001+01:00

Tog som sagt min lilla tomtenisse i pulka för att hämta den större nissan. Konstaterade dock ganska snart att det varierade plus/minus-vädret gjort att dom sandat vägarna kraftigt. Resultatet blev en riktig kraftutmätning med gnissel så man kunde höra hur pulkan repades upp undertill. Vid järnvägen bestämde jag mig för att parkera pulkan och gå sista biten till dagis. Det var för mycket sand på vägen.
Precis innan dagis är det en liten backe ner, knappt så man kan kalla det backe, typ en halvmeters höjdskillnad fördelad på några meter. Där, av alla ställen hade man inte sandat! Jag såg det, försökte gå försiktigt, men försent. Med en smäll far jag rakt i backen, tack och lov håller jag upp B men eftersom det lutar så landar jag på på svanken/ryggen mer än på rumpan. Aj- säger jag bara. Det var för lite sand på vägen.

2010-12-14T13:57:00.000+01:00

Tar tomternisse modell liten o hämtar tomtenisse modell mellanstor.

När det bär emot

2010-12-14T12:02:00.001+01:00

Men inte är det alltid så lätt att följa alla mina tidigare exempel och motton. En sak som jag har märkt är att det dessutom går fort utför när man börjar känna de negativa känslorna komma smygande. Positiva känslor och tankar är som en liten eld mitt på ett stormande berg. Man måste hela tiden se över den, göda den, vakta den för att hålla den vid liv. Släpper man greppet kan den snabbt slockna. Det är en sak som jag tycker är riktigt jobbig med att ”må bra”. Må dåligt kan man göra utan någon särskilt insats men må bra måste man hela tiden kämpa för. Varför är det så?

Som mitt Oslo-exempel. Tack gudarna för att jag på flygplatsen bestämde mig för att ha en bra helg, att jag höll liv i det beslutet. Annars hade jag garanterat haft en riktigt jobbig helg. Jag är glad över att jag klarade av mitt eldprov men jag blir ledsen över det faktum att det skulle behöva vara en utmaning. Varför kan man inte bara få vara glad och lycklig utan att göra jordens insats för det?

Ibland blir jag riktigt deppig när jag tänker på saken och hur vi hela tiden slirar runt i samma hjulspår. Det är deprimerande att inte nog med att man bråkar om samma saker med samma människor, att man aldrig ens kan finna nya saker att bråka över! För det är inte bara negativt i sig, dessutom är det tråkigt! Det är tråkigt att stå och fräsa samma meningar och samma påståenden till sin make återigen, för trehundrafemtielfte gången under 7 års tid. Och då blir jag ännu mer deprimerad och ännu mer negativ. Hur finner man lösningar på de här stora frågorna som man efter så lång tid fortfarande är långt ifrån att lösa? Hur får man inte bara en person, utan två personer, att ta sig ur hjulspåren och börja tänka nytt, tänka annorlunda?

Jag är ganska trött idag och har varit det i ett par dagar. Jag vill vända om tåget, tillbaka mot den riktning som jag satte kurs mot för en vecka sedan. Men hur gör man när man är trött, ledsen och orkeslös?

Jag valde denna bild (från Merlin) eftersom jag tycker den symboliserar den lilla människan (jag) mot den stora draken (de negativa tankarna).

Läs även andra bloggares åsikter om tvåsamhet

2010-12-14T10:21:00.001+01:00

Älskar min kaffemaskin!

2010-12-13T21:06:00.001+01:00

helt nyöppnad påse, falsk marknadsföring?!? (Öh, det var förresten F som skulle äta... Typ... )

"Uppsnappat" från min blogg

2010-12-10T21:46:00.001+01:00

Det finns automatiska sidor som gör allt möjligt. Om den här lyckas bra med att sammanfatta min blogg... mjae, jag får nog säga att jag är skeptisk. De gröna punkterna lät ju trevliga. Och jovisst, nöjd är jag. Men vad hände sen? Ansiktet är fullt? Med vadå? Smak är faktiskt vadå? Sista chansen är nu. Jomenvisst! Och vad är bloggar egentligen till för? Och om någon missade det så fanns det en svensk som var rasist. Det skrevs om han en hel del i mitten av september.

Respekt och kärlek

2010-12-10T21:06:00.005+01:00

Jag fortsätter på temat som jag smygstartade häromdagen och lanserade på stort igår. Jag kallar temat att ”personlig utveckling” för jag tror att det är därför det känns viktigt för mig - och kanske för någon annan - möjligheten att utvecklas utifrån tanken. Sedan handlar det även mycket om kärlek. Kärlek, både till sig själv och till sin omgivning.

Jag brukar haka upp mig på artiklar eller andra utlägg där man listar upp sådant som är fel men undviker att ge positiva exempel eller förslag. Det är en av de främsta anledningarna till att jag fullkomligt avskyr politik, för i dagens politik förekommer bara klagomål bokstavligen till/från höger/vänster. Man talar bara om vad den andra gjort för fel utan att kunna tala om vad som är rätt/bättre.

Därför fortsätter jag inom ämnet respekt och jag vill ge mina positiva exempel. Det finns flera, jag skulle kunna skriva en ännu längre lista, men jag har valt ut tre hämtade från mitt liv som är fantastiska exempel för olika sätt att respektera varandra. Det bästa är att de här tre personerna finns verkligen, i mitt liv varje dag, och det är jag tacksam för. Jag är tacksam för att jag funnit vänner som kan inspirera mig så mycket.

A – var en öppen tänkare
Jag börjar med min vän A. Jag tror vi är ganska lika egentligen, tillfällen har gjort att vi lever helt olika liv idag, men i grund och botten tror jag att vi är mer lika än vi kanske verkar på ytan. En sak som A är fantastisk på, bättre än jag själv, är att hon frågar alltid efter mer information, mer argument, mer tankar från motparten i ett samtal. Jag tror inte hon riktigt har förstått det själv, men i vissa aspekter är hon en otrolig brainstormer, hon skulle kunna jobba som framgångsrik coach eller terapeut. Hon förmedlar alltid tydligt sina egna tankar men är även öppen för resonemang. Hon efterfrågar varianter, andra tankar och idéer och tar dom sedan noggrant i åtanke. Jag önskar att jag kunde vara mer som hon, att jag ännu mer kan öppna mig för andra tankesätt i fler ämnen. För jag tycker verkligen det är en otroligt viktig del, inte bara när det gäller respekt för andra, utan även för min egen utveckling. När man kan öppet släppa in och lyssna på andra kan man växa som människa. När jag tar in så många olika sidor av något som är möjligt, då lär jag mig allra mest. Vet jag allt om mitt problem, har sett alla vinklar av det, det är då jag har det bästa verktyget för att lösa det.

B – slut cirkeln
Vänskapen med B är en av de som går längst tillbaka. Hon betyder mycket för mig utan att jag egentligen kan sätta fingret på varför. Men en sak vet jag med säkerhet. Om vi inte båda hade samma grundtanke i att respektera varandra så skulle vi inte fortfarande vara vänner, nu när vi är över dubbelt så gamla mot vad vi var när vi först träffades. Vi har haft bråk som har varit mer dramatiska än scener från Kungliga Operan och tappat kontakten under många år. Men när humöret lagt sig och när de sociala medierna gav möjligheten kunde vi båda öppna våra hjärtan och se bortom temperament och tonårsresonemang. Utan en stor dos respekt och kärlek för varandra hade det aldrig varit möjligt.

Vi fattar alla dumma beslut ibland. Vi säger saker på fel sätt och gör slut med fel människor. Men det är först när vi blir vuxna – i själen, inte i siffror – som vi kan inse att vi gjort fel. Det handlar om respekt allra mest för dig själv, kärlek för dig själv. Jag mår otroligt mycket bättre när jag vet att hon är min vän igen, inte någon som jag stormat bort ifrån. När vi sågs igen för första gången på flera år och vi båda kunde skratta åt den där scenen när vi drämde i dörrar och skrek i trappuppgångar, det var en otroligt tacksam känsla. En cirkel som slöts på ett positivt sätt. Jag tror på att be om ursäkt, på ett vis eller ett annat. Jag tror på att få göra allt i min makt för att sluta cirkeln, att inte lämna något ouppklarat.

Ni har hört det här förut, sett det på film och läst om det i böcker. Men det är sant. Om det finns någon människa i världen som du stormat bort ifrån, respektera er vänskap även om den är tagit slut, även om du blivit sårad. Om du har möjlighet, försök sluta cirkeln. Rada inte upp alla dina argument för varför du hade rätt utan formulera vad personen betytt för dig. Och om du har stormat bort – och det har de flesta av oss ofta gjort – be om ursäkt för det. Du kan fortfarande ha rätt i sakfrågan, men tro mig, när du inser att det var fel av dig att gorma och skrika och du ber om ursäkt, då kommer en nyckel vridas om i ditt hjärta. Om vännen verkligen är en vän så får du ett vänskapligt svar tillbaka. En ursäkt för det som du utsattes för. En vän, förlorad och åter funnen. Och om inte så är det ju först nu som du verkligen vet att vännen inte var en vän. Att du gjorde rätt den där gången när du gick därifrån. Cirkeln är sluten.

C – var vännen du behöver
Mitt tredje exempel är mitt vardagsexempel, kvinnan som vi alla kan vara utan att behöva göra särskilt mycket alls. Låter det obetydligt? Det är det inte. C är människan som är den vännen, min vän, som jag behöver. Och hon visar att det går att vara en fantastisk bra vän utan att behöva vara Dalai Lama eller Shakespeare. Hon lyssnar på mig när jag har något jag behöver få råd i. Och ibland så skrattar hon bara med mig när jag själv kan inse att jo, jag är kanske jättefånig som inte låtit min 5-åring dricka läsk. Hon finns alltid där för mig, när jag är sjuk ställer hon sig inte och kokar hemmagjord hönssoppa som på film men hon kommer förbi och slänger in några färdigförpackningar med blåbärsshots.

Det är egentligen inte svårt att vara en god vän. Det enda man behöver göra är att vara tillräckligt lyhörd så man vet när man måste lyssna. Och när man gör det, när man lyssnar, då lär man känna personen så pass väl att man vet när man kan avbryta, när man kan skämta, när man bara ska nicka och hålla med och när det finns utrymme för att bolla andra åsikter. Allt handlar egentligen bara om att lyssna. Open your open mind. Och att lyssna, att höra, att vara en vän, allt det handlar också om samma sak. Respekt.

Mina tre exempel handlar om samma sak, kärlek och respekt. Man kanske kan tro att allt detta är något man ska göra för andra. Men den allra största anledningen till att man ska respektera andra är för att resultatet blir att man älskar sig själv. Jag önskar att jag självgott skulle kunna säga att genom att jag själv följt mina tre exempel så har alla mina vänner blivit mycket lyckligare. Att det är B som är gladast över att vi återfått kontakten eller att C är tacksam över att få låna ut sin bil/man/fritid till mig. Så är det så klart inte. Den största vinnaren är jag. Jag är en lyckligare människa tack vare min vänner och för att jag genom att se på dom har lärt mig mer om hur jag kan utvecklas.
Det kallas för win-win. Eller så kallas det för – respekt.

Jag valde denna bilden från Vänner eftersom den serien - om man vill se på den riktigt djupt - verkligen visar vänskap där man respekterar och älskar varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om vänner, vänskap, respekt

Pepparkaksbak

2010-12-10T16:58:00.004+01:00

Ja, det är inga mästerverk för Top Chef Desserts men kul hade vi. :)

2010-12-09T13:54:00.001+01:00

Syns inte, men B tog just sina första steg!

Respekt i vänskapen

2010-12-09T11:56:00.000+01:00

Varför har man några vänner för livet och andra bara i perioder? Hur kan man fortsätta vara vän med någon som man är så olik under åratal och förlora en vän som egentligen är ganska lik en själv? Jag tror svaret ligger i Aretha Franklins ordval av en känd titel. Respekt.

Så länge två personer som är olika varandra kan respektera varandras olikheter kan de vara goda vänner. Men alla människor är unika och även ifall två personer som i många fall är lika men i vissa frågor inte respekterar varandra, då förgiftas vänskapen och dör förr eller senare ut.

För mig är det viktigt att jag känner mig respekterad trots att jag vet att jag kanske är udda i en del av mina åsikter. Under hela mellanstadiet och högstadiet var jag ständigt trakasserad av mina klasskamrater. Varje dag upplevde jag hur andra människor förlöjligade sig över mig och jag fick aldrig någon upprättelse. Jag fick snällt själv sudda ut könsorden från mitt skåp och komma tillbaka nästa dag och fortsätta min skolgång. Man blundade och såg åt ett annat håll eller så hånade man mig. Det fanns aldrig någon som ens försökte acceptera mig eller ens lära känna mig.
Ska man sammansätta det hela så levde jag många år ett liv där ingen respekterade mig på min ”arbetsplats”. Jag reste mig ur det, lämnade det bakom mig och har aldrig sett tillbaka på det mer än som en lärdom. Men jag sa en sak- aldrig mer. Sedan dess har jag en stark magkänsla för när någon inte respekterar mig och när det händer har jag nolltolerans nästan jämnt.

Man måste inte hålla med mig. Det är absolut inte så att jag inte kan ta en diskussion. Tvärtom! Jag pratar gärna och uppskattar synvinklar som jag själv kanske inte kan se. Jag lär mig otroligt mycket av att höra hur andra tänker. Det som ger mig gåshud och som får mig att dra mig undan är när någon ser ner på mig. När jag märker att någon inte tycker som jag men istället för att prata om det snäser åt mig eller antyder att jag är korkad men på ett vis som inte ger utrymme för diskussion. När man märker hur någon tittar snett och neråt på en, men inte säger något. Och då undrar jag allra mest, varför tror du att du har rätten att se ner på mig? Hur kan du ge dig själv sådan tilltro att du inte bara utgår från att du vet bättre, du vet det t.om utan att ha hört mig förklara?
Visst händer det att jag också tycker att jag har rätt och att någon annan har fel. Men jag brukar alltid försöka be personen utveckla sig, berätta mer. Det är ju då jag kan lära mig, då jag kan förstärka eller omvärdera mina egna åsikter. Vad ger det mig när jag bara utgår från att jag har rätt? Ingenting. Inte ens en klapp på egot för det är ju ingen som bekräftat mig. Det är bara jag som utestängt möjligheten självklart till att ha fel men även möjligheten till att ha rätt. Jag har inte bara förnekat min motpartner, jag har förnekat mig själv möjligheten att utvecklas.

Respekt är mycket mer än att bara acceptera andras åsikter. Ska vi fortsätta på temat vänskap och respekt så tycker jag att respekt fortsätter t.om efter att vänskapen kanske tagit slut. Tidigare i år gick jag och en väninna åt skilda håll. Det var ömsesidigt. Jag tror vi båda två var ganska överens om att vi vuxit ifrån varandra. Vi satt just precis i sådana situationer som jag beskrev ovan. Jag försökte tala om mina hippie-åsikter i uppfostran och hon såg ner på mig som ifall jag var galen. Jag har velat skriva om det många gånger här på bloggen för jag blev både sårad och ledsen. Inte minst för att jag många gånger försökte få vara hennes vän, både att öppna mig själv och att alltid lyssna på henne och ge henne möjligheten att dela mig sig. Men jag har inte skrivit något, inte en enda gång trots att jag haft många tankar. Jag har velat respektera den vänskap vi haft, även om den aldrig kom långt och även om den är över.

Därför kommer jag inte skriva mer specifikt om just henne, även fastän det finns så mycket jag skulle vilja få säga. Jag skulle vilja få stapla upp de gånger jag blivit ledsen, skriva ner de gånger som jag tyckt att hon gjort fel. Men vad ger det mig egentligen? Ingenting. Vänskapen är över, av en anledning, och att grotta runt i det skulle inte ge något gott eller nyttigt varesig till mig eller henne.
Respekt är att respektera varandra, respektera det som är men även det som var. Jag respekterar den vänskap vi hade.

Vart har jag kommit med det här inlägget? Kanske inte så långt som tanken var när jag började. Men jag hoppas kunna fortsätta senare i samma tankegång. Respekt är ett stort och viktigt ord och jag vill försöka skriva ner alla mina känslor runt det. Så jag skapar en ny etikett-serie på bloggen och hoppas få återkomma. Nästa gång vill jag försöka skriva om människor som jag uppskattar för att de respekterar mig. Kanske kan det ge ytterligare en dimension om mina tankar runt respekt.

Läs även andra bloggares åsikter om respekt, vänskap, vänner

Summering av helgen

2010-12-08T23:01:00.003+01:00

I fredags bar det som sagt av mot Oslo. Det var en helg jag länge sett fram emot och blev en helg som jag hoppas kunna se tillbaka på. Men allra mest blev det en helg när jag lärde mig något riktigt nyttigt, inte minst om mig själv.
Jag gick av flyget och bestämde mig för att jag skulle ha en riktigt bra helg. Ingenting skulle få dra ner den. Jag gick på flyget och konstaterade att rätt inställning gör underverk, jag hade haft en fantastisk helg!

Konserten var underbar. Som jag skämtade och sa, en konsert med "a-ha featuring karin". Jag gick in i Spektrum och sa till mig själv "den här konserten ska vara bra". Sedan vägrade jag mig låtas nedslås av en timmes väntan innan herrarna gick upp på scen, dåligt ljud eller (fortfarande) dåligt minne hos en viss frontfigur. Det är bra! intalade jag mig själv. Jag lät mig ryckas med, jag klappade händerna, sjöng högt, tjoade, skrek, ställde mig upp, sjöng jättehögt och var i största allmänhet förmodligen superfånig. Men jösses vad kul jag hade! Och så bra konserten var!
Nu när jag har kommit hem så har jag spanat in konserten på youtube och konstaterat att ska man vara uppriktig så var själva konserten inte alls bra. Men jag hade bestämt mig för att ha "a good time" och då fick jag det. Jag var en del av en fantastisk stämning som inte brydde sig om det krasst tekniska och/eller musikaliska.

Jag studsade ut från Spektrum och var/är helt överlycklig över att jag lät med dras med i stämningen, att jag tillät mig släppa mina pedantiska regler om "hur en bra konsert ska vara" och fick det finaste farväl jag någonsin kunnat önska av A-Ha. Jag fick, efter över halva mitt liv med dessa herrar, en fantastisk konsert.
Men det bästa, det som jag tar med mig, är att det berodde inte det minsta på Morten, Magne eller Pal. Det var jag som gav mig själv den gåvan.

Efter konserten hamnade vi av oklar anledning på en gay-klubb. Min första! Och jag studsade in med samma leende på läpparna. Spelar det roll? Jag ska ha en bra kväll! Allt finns inom mig, allt som händer och allt jag gör. Finner tre norrmän som inte kan motstå charmen från a-ha stinna svenskar. Vi dras med i ett sanslöst pubspel där tärningen skickar oss runt till ytterligare två barer, många fler öl och fantastiskt många skratt. Klockan 2 på natten uppdaterar jag min FB-status till "är full. hurra norge". Klockan halv fyra löses vårt norskt/svenska gäng upp, snön dalar ner i Oslo som i en saga och vi staplar hem till hotellet.

Och nu kommer det bästa, i min mening i alla fall. Klockan tjugo över åtta far jag upp som en tupp igen. Tydligen kan rätt inställning inte bara göra artister av halvdementa popsångare och gayklubbar till cirkus skratt för svenskar, dessutom funkar det mot baksmälla!

Så, om någon missat poängen med det här inlägget så måste jag säga det igen. Det är bara det jag själv gör och bestämmer mig för som händer. Min inställning kan vara det som avgör om något blir underbart eller fiasko. Det är bara jag som kan påverka hur mitt liv blir av.

Sedan lärde jag mig en massa andra saker oxå, om människor, om respekt och om hur olika vi är. Men det får bli en annan gång.

Läs även andra bloggares åsikter om a-ha, a-ha oslo spektrum, oslo

2010-12-08T12:52:00.000+01:00

Lunch. Tur man inte är på resande fot så ofta...

Torrt i vinter? - Test av Decubals nya produkter

2010-12-07T22:34:00.000+01:00

Jag har fått glädjen att testa och prata om nya produkter från Decubal. Det är handkräm, ansiktskräm och "lips & dry spots cream", typ vaselin/lypsyl.

Blandat resultat. Alla ÄLSKAR ansiktskrämen, lyxig, går snabbt in i huden, skön, jättebra... Handkrämen fungerar kanske bra på sommaren men i kylan räcker den inte riktigt för torra händer. Går snabbt in i huden men känns som att den sedan liksom försvinner. Lypsylen var oxå skön men jag märkte att ifall man använde den flera ggr under samma dag fick man liksom en hinna på läpparna. Istället började jag använda den varje kväll efter tandborstning och inbillar mig att läpparna blev mindre torra trots vinterkylan. (Och jag gissar att detta kan vara anledningen till att det är just en "dry spots cream" och inte en utpräglad lypsyl..?)

Efter att ha testat kan jag varmt rekommendera både ansiktskrämen och "dry spots cream". Ansiktskrämen kommer t.om hamna i en julklapp (i fullstorlek då). Så populär var den hos en testare. :)

Läs mer om Decubal här och mer om att testa och buzza produkter här.

2010-12-07T18:56:00.000+01:00

Låtsas att jag gjort dessa! :)

2010-12-05T20:25:00.000+01:00

Haft en fantastisk helg i oslo. Varit på första o tyvärr sista riktigt bra a-ha konserten. Ord kan inte beskriva känslan när man sjunger tillsammans med 9300 personer. Jag är så glad att jag var där. Bilden är ner mot scen strax innan konserten började.

2010-12-01T21:36:00.001+01:00

Årets lusse-bak!

Kök och matsal renovering före och efter!

2010-12-01T17:06:00.000+01:00

Vad sen jag är att få ut hur det går med renoveringen av huset... Köket har tack och lov varit klart i nästan två månader. Men ändå, vilken tid det tog. Vi trodde fyra veckor och resultatet var väl det tredubbla. Men så har vi gjort allt själv, så de sista 9 veckorna blev ju på kvällen och helgen.

Ända sedan visningen och vi började budgivningen om huset så hade jag en vision om att slå ut väggen och skapa ett stort kök. Jag älskar att laga mat, det är mitt absolut största intresse efter barnen. Så jag ville ha ett stort, snyggt, funktionellt och praktiskt kök.

Så här såg det ut innan. Väggen som vi tog ner är alltså det som ni ser till höger i bilden. Köket ser kanske inte så illa ut, men det hade ett stort problem, det var litet! Sedan var det även väldigt slitet när man väl började använda det. Luckor var lagade med tejp och insidan var rejält ofräsch överlag i alla skåp och lådor.

Så här ser det ut idag:

Vi har tagit bort väggen och ersatt den med en halv-köksö. Eftersom skorsten och vatten och avlopp var på givna platser (inte omöjligt att flytta på men avsevärt krångligare) så är de kvar på samma ställe som tidigare. Vi har även en miljö helt utan väggskåp (förutom det till höger). Det var ett medvetet val, väggskåp slukar ljus i ett rum.

Före:

och efter:

Vi har bytt ut alla skåp, luckor och alla vitvaror. Vi har även lagt in nytt golv, ett riktigt parkettgolv istället för den gamla gummimattan.

Luckorna är helt omönstrade, vita från IKEA. Vad tråkigt sa många när vi berättade om vår vision med köket. Tråkigt nu? Törs jag påstå att de hade fel? Valet av enkla vita luckor var dels för att de är enklare att hålla rent. Jag älskar som sagt att stå i köket, här lever vi större delen av vårt familjeliv. Men jag älskar inte att städa och absolut inte att peta runt med en trasa i små spår, gångar och mönster på en lucka. Den andra anledning var oxå för att jag ville att betoningen i köket inte skulle vara i luckorna.

Fler bilder:

Fondtapeten vid matsalsavdelningen.

Temat i köket har varit modernt, temafärgerna är vita luckor, svarta vitvaror och grå/silver-tapeter. Matdelen går med sin fondvägg i mer klassiskt tema. Genom hela huset har jag försökt kombinera klassiskt med modernt.

Läs även andra bloggares åsikter om kök, matsal, renovering

2010-12-01T10:19:00.001+01:00

Lite kyligt idag...

En god man har rest vidare

2010-11-27T14:04:00.001+01:00

Min gudfar reste vidare i torsdags strax efter kl 10 på förmiddagen. Mamma och pappa hann till honom och fick en möjlighet att ta farväl, vilket känns väldigt bra för deras del. Han kunde inte tala, bara nicka eller skaka på huvudet. Han hade då gått ner över 10 kilo (på ca en vecka), armar och ben hade redan tappat all form och ansiktet sjunkit in.

Livet är orättvist ibland. G som aldrig druckit alkohol och aldrig rökt en cigarett i hela sitt liv dör i 67 års ålder av lugncancer... G som alltid druckit mjölk till maten, gått flera mil på golfbanan varje vecka, aldrig varit överviktigt eller sjuk, försvinner från jordelivet redan vid 67. 67 år brukar ju inte vara en ålder idag i vårt moderna samhälle. Och så kallar Gud hem en sådan tidigare frisk, stark renlevnadsmänniska. Det är jättekonstigt.

Själv lider jag mest för pappas skull. Jag har inte träffat G mer än några korta stunder de senaste 10-15 åren. Men jag har ju hört pappa prata om honom, sedan de båda blev pensionärer har de umgåtts flera gånger i veckan. Så jag vet att pappa gråter nog både inombords och när inte så många ser. Stackars pappa...
Men mina egna känslor är väldigt konstiga. Eftersom jag inte träffat G på så länge så går det ju inte direkt att märka att han är borta. Det får jag nästan lite dåligt samvete över, borde jag känna mer? Men samtidigt så tror jag att det kanske finns en anledning till varför jag mår så pass - trots allt - bra. Jag tror att det är för att jag ska orka stötta mamma och pappa, kunna ge dom små anekdokter som skänker glädje härifrån. Historier om barnen, uppdateringar om mitt liv som inte gäller sorgen efter G.

Idag har jag städat. Det är något frustrerande bara. Så fort barnen ätit lunch ser det ut som att jag inte rört ett finger. Så nu ska jag gå och dammsuga köket för tredje gången idag... Hinner nog inte få upp julen idag, får ta det imorgon.

Ikväll ska jag umgås med min fina familj och våra fina vänner. Om jag lärt mig något denna vecka så är det att man ska uppskatta sina vänner! Så jag ska skämma bort dom alla med en härlig middag med lax och rödvinssås.

Livans rum - Före och efter

2010-11-27T13:46:00.000+01:00

Det har varit klart ett bra tag nu, men jag har glömt posta bilderna här. Men nu kommer dom ifall någon missat dom på styleroom.

Före - var detta ett typiskt 80-talsrum för "vuxna".

Komplett med strukturtapet all-over, t.om på garderobsdörrarna.

Gubben målar vitt. Det är lustigt, man tycker något är "vitt" ända tills man målar med riktigt vitt. Då får man ett annat perspektiv...

Efter - Klart! (Detta är inte huvudrollsinnehavaren utan hennes lillebror.)

Superenkelt med wall-decos från Panduro. Bara att klistra upp.

Början på slottet. Enkel masonitskiva som vi sågat ut och målat. Total kostnad ca 300kr.

Slottet klart. Wallies (blommorna) från Panduro.

Bord och stolar är köpta omålade från IKEA. Bordet har jag dekorerat på frihand (puh!) med dotterns favoriter när jag gjorde det, Pororo, Bamse, Pippi samt en profil av henne.

Läs mer om tapet-trädet här:

Husgarderoberna (även kallade projektet från helvetet). Tog 2 månader att få klart (jobbade på kvällstid) och man ska inte jobba när man är trött! Oj oj oj, vad jag slitit mitt hår. :)

Det svarta är silkespapper fäst med kombinerat lim/lack. Övriga detaljer utklippta eller utskrivna från dator och fästa med samma lack.

Läs även andra bloggares åsikter om barnrum

2010-11-26T13:22:00.001+01:00

Otroligt fint hus som jag haft seminarium i. Tack örebro för den här gången! Helgen, här kommer jag!

Många jobbiga besked och händelser inklämda på 24 timmar

2010-11-23T09:52:00.001+01:00

De senaste 24 timmarna har varit riktigt jobbiga.

En fördel med mitt jobb är att man får komma ut till många olika arbetsplatser och får en känsla för vart man vill och inte ville jobba. Igår var jag på ett företag som jag aldrig skulle vilja jobba på. Stämningen var verkligen inte bra, inte så att den var tryckt á la HFF utan det fanns bara ingen värme mellan kollegorna. Nästan samtliga var riktigt dryga, utom en tjej som kom från receptionen till skillnad från övriga som satt i kontorlandskap. När vi skulle gå på lunch - och då hade jag nog sagt tre gånger att jag ville gå med och att jag inte visste vart restaurangen låg - sa en av tjejerna att vi skulle ses utanför fikarummet. Tjejen från receptionen sa att hon skulle gå till sig först men sedan göra oss sällskap. Jag gick snabbt på toaletten och sedan stod jag i femton minuter utanför fikarummet och väntade. Då kom receptionisten och sa att när hon kommit till restaurangen hade alla varit där utom jag - och då hade hon gått och letat efter mig!
Jag tror inte att det var så att dom på något vis ville "mobba" mig, jag tror helt enkelt att de var sådana egoister att de gav 17 i ifall jag kom med eller inte. De bara gick och tyckte att jag fick sköta mig själv. Trevligt!

I övrigt var de som isbitar nästan allesammans. Jag levererade en bra kurs och var mitt vanliga glada, öppna jag men ingenting kunde få isen att smälta. Man svarade knappt och satt och såg ut som tjurskallar. Men utvärderingarna var fina, jag låg som vanligt på ett snitt runt 9/10. Så dom var helt enkelt sådana som människor. Vad hemskt att gå till jobbet varje dag och mötas av det!

Kunde dan bli sämre? Ja, tyvärr. När jag kom hem, vid det här laget riktigt trött så ringde mamma. Min gudfar som varit dålig i ca en vecka hade nu fått slutgiltigt besked. Han har max några dagar kvar att leva kanske bara timmar... Allra mest grät jag för min pappa som känt G i hela sitt liv, bokstavligen. Han är pappas äldsta, bästa och mest trogna vän. (Jag har skrivit om pappa och G tidigare, just för att de haft en sådan otroligt fin vänskap.) G hade frågat efter pappa igår och mamma och pappa ska till sjukhuset idag. Det värsta är att de inte ens vet ifall de kommer hinna dit.
Så det känns, i hjärtat, i själen och i tanken. Många tankar, både om G, om pappa och om livet som kan försvinna så fort.

Helt utmattad la jag mig för att sova igår kväll. Men vi har inte sovit mycket inatt, båda barnen har hostat tungt, E host-kräktes t.om inatt. Har väl sovit max några timmar.
Men någonstans känner jag mig starkare än jag trodde. Jag ser på mina fina barn som trots allt är fulla med energi. B tog sitt första steg igår - bokstavligen. Ett enda vingligt steg men det gav mig så otroligt mycket. E skrev en lapp till kyrkans barntimmar: jg komä ite på lusiatåät. Min duktiga, fina tjej. Nu sitter jag här och ser på mina fina barn, jag jobbar halvdag idag och känner att jag orkar. Jag gör nog det. Det är tufft och visst skulle jag ha valt en annan dag framför igår. Men jag orkar.

2010-11-21T16:36:00.000+01:00

Högskolans äldsta student?

2010-11-21T09:11:00.000+01:00

Hemmagjord latte. Älskar vår nya kaffemaskin!

2010-11-20T09:17:00.001+01:00

Så fint kort, dessutom billigt från ullared! Vi ska på kalas!

Handlat på PO.P

2010-11-18T22:47:00.001+01:00

Idag har varit en händelserik dag. Ni som följer mig på FB vet vad som hänt. Ni andra får kanske veta snart, när tid och energi är påfyllt igen.

Så länge vill jag dela med mig av mina PO.P-fynd idag. Jag vet att det är lite puckat att handla precis innan jul men jag säger bara R E A ! Nästan allt utom den fina, blå klänningen var på rea + att det var 20% kundrabatt just nu. Så jag kunde inte låta bli!

Till Livan klänningar och matchande leggings. Tror även de kommer gå att matcha tvärtom.

Lillebror ska vara fin i jul med skjorta!

Bilderna kommer från PO.P, första bilden är dock ett kollage av mig,

2010-11-18T09:52:00.001+01:00

Ej att förväxla med mord på annat språk, t.ex engelska. (detta är ju egentligen inte fel rent språkligt, men det känns inte helt rätt heller.)

Fina kläder, vill ha till ungarna!

2010-11-17T13:19:00.000+01:00

Från PO.P

Kappahl har för en gångs skull två fina plagg:

2010-11-16T12:48:00.001+01:00

Äta själv!

Älskar mitt jobb - men vad trött jag blir ibland!

2010-11-16T09:54:00.000+01:00

Igår hade jag ett seminarium om nyheterna i Office 2010. Det gick jättebra tyckte jag och min uppfattning var att alla var nöjda. Men idag fick jag reda på att en deltagare hade satt mina kunskaper som 5/10 och kommenterat att "deltagarna visste mer än kursledaren". Jag erkänner, igår hände det som händer kanske en dag av hundra, dvs det uppkom en mycket specifik fråga som jag inte hade ett svar på men som det då visade sig att en annan hade ett svar på. Det händer som sagt i princip nästan aldrig men är det inte lite väl arrogant att förvänta sig att jag ska veta allt och ifall jag inte vet en sak sänka mig till en 5/10?!?

Sedan hade personen skrivit och dessutom fått det att låta som att det var mitt fel att det var dåligt att det var ett seminarium om nyheterna i 2010 när han/hon/alla mer behövt ett anpassat seminarium med tips och tricks som just gällde dom. Men hur ska jag kunna ge dom det? Dels är det ju de som beställt ett 2010-seminarium dels så känner jag ju inte dom alls, hur ska jag ha en aning om vilka tips och trix de behöver?

Jag blir så himla ledsen och jag vet att jag inte borde det eftersom det är en person av 10 och när jag gick så pratade jag med 6-7 stycken av dom och de verkade alla nöjda. Jag borde inte ta åt mig och jag borde inse att det bara är en surpuppa men ändå... jag blir ändå ledsen. Allra mest för att jag vet att denna personen kommer aldrig få förklarat för sig det som jag just skrev utan kommer fortsätta tro att det var jag som var dålig och inte han/hon som fått en del om bakfoten. Det är just den känslan som stör mig, att jag inte har möjlighet att försvara mig och förklara upplägget.

Dessutom är det inte första gången jag hör detta om innehållet i 2010/2007-seminariet. Jag måste fundera på om jag kanske ska säga något mer om saken när jag börjar för att ytterligare förklara för deltagarna så att jag slipper sådana här kommentarer i framtiden.

Take a bow for Me&I

2010-11-14T15:55:00.001+01:00

Jag sticker inte under stol med det, jag tycker inte om Me&I. Jag skrev ju om det i augusti. Då handlade det om dels en klänning till E som tappade (blandade!) all färg i första tvätten men även om deras kundservice. Jag skrev det främst eftersom jag som sagt tycker att det är viktigt för en kundservice att visa just kund service, alltså en service mot kunden. Speciellt i ett fall där kunden gör det mesta av arbetet, beställer på nätet och varken har kostat tid för en försäljare i en butik/salesparty eller hyra (dock ej giltigt för just Me&I men i största allmänhet). När man handlar på nätet är det ju bara just när något blir problem som man kan visa service mot kunden. Jag skrev mitt inlägg i augusti för att jag tyckte att Me&I föll på den punkten.
Det inlägg jag skriver idag är att jag har däremot insett en sak, Me&I må skita fullkomligt i mig men på något vis har de lyckats få åtminstone en klick människor som är beredda att försvara dem i vått och torrt. Jag har fått en del kommentarer på mitt inlägg men de har alla varit så fruktansvärt otrevliga att jag tagit bort dem. Jag har kallats allt från puckad, bortskämd, korkad.... you name it. Helt främmande människor som inte har några som helst problem med att attackera en annan främmande människa med glåpord bara för att personen vågar klanka ner på deras favoritmärke. Det är ur en PR-synpunkt fantastisk och något som många företag bara drömmer om. Så där får jag ta av mig hatten för Me&I. Jag insåg inte att de hade så hängivna kunder och jag imponeras. Grattis.

Däremot kan jag som den diktator jag är över min egen blogg tillägga att det förändrar inte min åsikt det minsta. Jag vet inte vet som blir av en annan åsikt bara för att man blir kallad "idiot"? Tveksamt. Men inte bara av den anledningen, jag kan även rapportera att bodyn även den är av riktigt kass kvalite. Den är alldeles för sladdrig i tyget, får ingen passform och började ungefär vid 3-4 tvätten tappa klarheten i färgerna.
Så även om jag aldrig hade haft min dispyt med kundservice om betalning hit eller dit så skulle jag ändå ha skrivit både förra och detta inlägg om Me&I. Även om jag kommer få en kaskad av glåpord över mig igen. Jag tycker fortfarande de är riktigt dåliga i kvaliten i kläderna. Det borde vara det enda som räknas, inte hur coolt märket är, hur "rätt" det är eller - som jag misstänker - hur dyrt det är (dvs, jag har råd att köpa detta därför är jag en bra mamma!). Och idioten är inte jag som säger det som ingen annan törs säga.

Läs även andra bloggares åsikter om Me&I

2010-11-12T15:08:00.000+01:00

Vad händer här då?

2010-11-12T10:16:00.000+01:00

Jobbade mån-tis. Gick bra, det var en grundkurs i Excel och den kursen är som flytande vatten. Dessutom med ett riktigt trevligt gäng söm bjöd på många skratt.
I tisdags kväll började jag få ont i musklerna i ryggen. Oh oh, känner igen det. Det har blivit det första tecknet jag får 90% av gångerna när jag börjar bli sjuk. Utvecklades i rask takt, klockan åtta på kvällen låg jag under fyra täcken och "frös" under stigande temp.
Onsdagen försvann i ett töcken, torsdagen likaså. Men idag - fredag - känns det faktiskt bättre! Har försökt äta lite, ska ta en dusch när lillleman här bredvid somnat. Mina föräldrar är här för att fira Livan som fyller år på söndag. Har lite jobb att ta itu med innan helgen.

Tillbaka till verkligheten!

Semper småfolk - kanske något att testa?

2010-11-03T07:10:00.000+01:00

Jag kommer eventuellt att få testa Semper Småfolk, majskrokar, kex och squeezy. Sådana här produkter börjar ju bli aktuella för B och jag skulle gärna vilja testa inte minst kexen. Ett nyttigare alternativ till t.ex Mariekex. Squeezy är bra att ha med sig när man är på resande fot, ibland tajmar man ju inte mat-klockan och B blir hungrig innan man kanske ha möjlighet att ge ett riktigt mål. Då kan det vara riktigt smart med en sådan här som varken kräver skål eller sked. Majspuffar har jag såklart testat som Majskrokar, de älskar både B och storasyster.

Jag kommer kanske få testa via Smartson. Håll tummarna för mig!

Lång vecka och så mycket som har hänt

2010-11-02T10:15:00.001+01:00

Den senaste veckan har varit lång. Det känns helt ofattbart att det bara är en vecka sedan vi låg på stranden i Turkiet. För jo, vi smet iväg en vecka för bara ren sol och bad och för att ladda våra nästan tomma batterier. Det var underbart och kanske skriver jag mer senare. Under tiden var min pappa här och hjälpte oss göra klart det sista i hallen. Så nu har vi underbara, läckra tapeter i hallen och nytt tak. Nu ska bara lite krokar och hyllor upp så är det färdigt. Det var som att komma in i ett helt nytt hus. Fantastiskt.

Vi kom hem på torsdagen och på fredagen hade jag som sagt min stora "tappa förtroende för mentorn du litat på mest"-dag. Det kändes verkligen, även om det är svårt att beskriva. Jobbet på skolfoto var väldigt viktigt för mig för jag växte mycket som människa under de åren och lärde mig mycket om människor, arbetsmiljö och arbetsmoral. Allt det naggades hårt i kanten i fredags.

I lördags var jag på tjejbrunch på Hagabadet. Härligt med en stund utan man och barn. När jag kom hem fick jag däremot den hemska nyheten som blev som en ren chock att min mamma eventuellt har cancer. Det var som en riktigt kalldusch, en chock. Eftersom pappa är 10 är äldre än mamma och dessutom har en del problem med hälsan sedan tidigare har jag aldrig ens funderat på allvar över att mamma kanske ska ... ja, ni vet vad det är jag tänker men inte vill skriva. Allt detta dök upp i samband med att mamma gjorde en helt annan undersökning så nu väntar tre långa veckor på svar innan vi får veta mer, om det är cancer och i sådana fall hur allvarlig den är. Många hemska tankar och mycket oro som flyger igenom mig dygnet runt just nu.

I söndags dövade jag tillfälligt den själsliga smärtan med att åka en mycket snabb sväng till Ullared. Barnen behövde vinterkläder. Jag handlade snabbt och effiktivt i ca en timma och var väldigt stolt över att jag faktiskt (nästan) inte alls köpte något onödigt. Några presenter till lilla damen som fyller år var väl det enda som eventuellt inte var helt viktigt.

B fick en jättefin vinterjacka som jag är väldigt nöjd med. Sedan fyndade jag en röd PO.P-overall för de riktigt kalla dagarna på tradera för 300 kr.

Och ifall någon undrar varför jag bara har bilder på liten bror och inga på stor syster så är det för att han är den enda som låter mig fota just nu.

Idag ska jag nu stänga av datorn och åka på kundmöte. Det lutar åt att det kan bli min första riktigt stora kund där jag kommer ta hjälp av en underkonsult för att slutföra arbetet. Uppdraget låter jätte-spännande och det är "just up my valley" om hur jag vill jobba i framtiden.
Så, allt detta inom loppet av en vecka. Jag är så glad att det kommer veckan efter att min batterier laddads upp och inte veckan innan. Just nu känner jag att jag orkar även om det är tufft.

Nu måste jag som sagt sluta men här har ni en kort uppdatering om alla olika saker som snurrar runt i mitt huvud just nu.

*chip*

Fotografering av barnen på dagis

2010-10-29T16:35:00.004+02:00

Idag var det fotografering på Livans FSK. Jag blev väldigt glad när jag såg att det var min förra arbetsgivare som skulle vara fotofirma och ännu gladare när jag fick reda på att det skulle vara min f.d mentor som skulle vara fotograf.

Men blä, jag blev så besviken. Jag vet att jag har väldigt höga krav på foton av det här slaget. Men, det var ju trots allt den här mannen som lärde mig det. Det var han som hårt drillade mig i alla konstens regler för att bli en ännu bättre fotograf. Jag tycker inte det var konstigt att förvänta sig att han skulle följa alla de motton som han lärt mig.

Under hela fotograferingen gömde jag mig i ett rum strax utanför rummet där de fotograferade. Jag kan som sagt alla konstens regler och vet att foton blir bäst när barnen slipper sina föräldrar. Så i Livans värld gick jag hem efter att ha lämnat henne. Men under fotot stod jag och kikade ut bakom ett draperi som hängde för glasdörren som jag stod bakom.

När jag fotade förskolor var jag jordens pajas. Bokstavligen. Jag hade med mig en arsenal av fotoassistenter, alltså gosedjur i olika former. Jag snubblade på sladdar och "råkade" prutta högt. Mycket få barn skrattar om man säger "Se glad ut", ytterst få barn ser naturligt glada ut. Så jag blev förfärad när det enda han sa efter att ha ställt upp barnen var "Se nu riktigt glada ut". Jag väntade på någon slags punchline eller någonting skojigt men det enda som kom var "Är ni glada?". Någon, barn eller fröken, föreslog att barnen skulle säga "Mås-skit" och sedan ringade "Mås-skiiiit" genom lokalen. Det är en klassiker som kanske är snäppet bättre än "Se glad ut" men inte mycket. Prova att forma ett "i" med munnen så märker man ju snart att det är inte heller ett naturligt leende.

Sedan skulle han fota lillebror. Även här var inspirationen så gott som obefintlig. "Titta! Titta!" och något pruttljud. Pruttljud funkar på större barn om man verkligen låtsas prutta. Inte på bebisar och inte ifall man bara låter. B fattade såklart ingenting, kliade sig med fingrarna i munnen och tittade på mig. Och nu pratar vi om killen som är väldigt enkel att fota, bara man lägger lite manke till.
Och min mentor som lärt mig att alltid dubbelkolla barnets för detaljer struntade fullkomligt i att kläderna satt både snett och skrynkligt (de var lite för stora). "Kom och se hur det blev!" säger han och jag tittar på ett kort där B visserligen inte ser ledsen ut men knappast glad och ser ut som Jabba de Hutt. Jag kunder bara klämma fram ett "Ja, så... fint.". Men jag ville säga "Men jösses, inte trodde jag att kläderna såg så skrynkliga ut!" och allra mest "Varför sa du inget!?!"

Storasyster faller så klart inte heller för att "se glad ut" eller det malplacerade "prrt" utan levererar sitt klassiska "jag skulle inte tro det" sneda... vad kan man kalla det? Ett mycket onaturligt flin.

Nä, vad less jag blev. Hade jag som sagt förväntat mig att någon skulle kunna fixa fina bilder på barna hade det varit den här mannen. Nu föll han helt platt, allra mest i mina ögon och i mitt förtroende. Inte alls kul.

Läs även andra bloggares åsikter om skolfoto

Pampers Active Fit

2010-10-29T11:43:00.001+02:00

Jag har varit igång och buzzat igen. Denna gången blev det blöjor, Pampers Active Fit. Eftersom jag sedan tidigare använt Pampers så vet jag att de har under det senaste året arbetat väldigt aktivt med att förbättra blöjan. Den har blivit avsevärt tunnare men ska ändå kunna hålla minst lika mycket "innehåll" och hålla barnet torr.
Den är dessutom väldigt stretchig vilket är bra eftersom våra ungar kommer i alla former, min lilleman är ju en lite kraftigare kille medan storasyster var ganska smal i den här åldern. Med nya stretchig Pampers är det lätt att få blöjan att sitta bra oavsett storlek på barnet.

Själva buzzningen har som vanligt varit enkel och trevlig. Som småbarns-förälder var jag nog redan en buzzador för Pampers långt innan jag ens blev inbjuden. Jag tycker de är avsevärt bättre än sina konkurrenter och tyckte det redan tidigare. Och en annan del av att vara småbarns-förälder är ju att man redan naturligt pratar med många andra småbarns-föräldrar om vilka produkter man tycker är bra.

Vet du inte vad det här med att buzza och att vara Buzzador är för något? Buzzador är ett tjänst där man får testa saker gratis om man pratar med andra om vad man testat, delar ut prov-produkter och talar om sitt eget och sina vänners resultat när man testat ett tag. Det är gratis och jättetrevligt! Vill du oxå gå med, så klicka här.

B i Pampers.

Its been a while

2010-10-25T09:52:00.000+02:00

Är ett tag sedan jag skrivit. Det har berott enkom på en sak, tidsbrist! Sista månaden har både jag och gubben jobbat över 70%. Jag skämtar eller överdriver inte. Jag har jobbat förutom kurser på dagarna suttit väldigt många kvällar och nätter och gjort konsultjobb. All ledig tid har gått till barnen och att hålla huset någotsånär i schack.

B blev ett helt år igår och det har gått så sanslöst fort. Han är ju fortfarande samma stora, lilla bebis som han alltid varit! På ett år har han gått upp 7 kilo (nuvarande vikt: 11,5), växt 25 cm och huvudet har nu en omkrets på 50 cm. Han säger Mamma och ibland Pappa, I-va, Tack och en del andra ord som vi tror är riktiga ord men är inte riktigt säkra. Han ställer sig upp, går efter möbler och ibland när han inte tänker sig för släpper han händerna och står själv. Första stegen är nog inte långt borta. Summa summarum är han alltså före sin syster när det gäller att gå och stå och efter när det gäller talet.
Han är otroligt tacksam när det gäller maten, äter med glädje allt och enda gången han gnäller är ifall han inte får sin mat var fjärde timma. Han sover i egen säng och har slutat amma och att äta på natten. Så visst är han ingen bebis längre, men när jag håller honom är han fortfarande min lilla prins. På natten kan jag sakna hans varma kropp bredvid mig och jag är så tacksam att han låter mig pussa och krama på honom så mycket som jag gör.

....började skriva detta för en vecka sedan och uppenbarligen sprang tiden iväg igen! Jag postar och hittar kanske nya krafter?!?

2010-10-04T19:21:00.001+02:00

Kvällens middag i château karin

En bra film - The Invention of Lying

2010-10-03T21:47:00.000+02:00

Jag har sett en riktigt trevlig och bra film, The Invention of Lying. Filmen handlar om en alternativ värld där ingen kan ljuga eller på något vis fara med osanning. En dag kommer dock en herre på hur man gör. En inspirerande tanke.

Filmen dras självklart med vissa logiska problem och tankevurpor men överlag är det väldigt genomtänkt. Dessutom som sagt riktigt trevlig, sådär att man måste tänka lite själv men ändå kan slappna av.

Jag hade aldrig hittat den här filmen ifall jag inte varit med i Lovefilm. Och jag hade aldrig varit med i Lovefilm om det inte var för Buzzador. Som Buzzador fick jag testa Lovefilm gratis i en månad och jag har bestämt mig för att fortsätta mitt abonnemang när månad tar slut. Utbudet av filmer är gigantiskt och det är då man kan hitta godbitar som "The Invention of Lying".

Du som läser detta kan oxå testa Lovefilm gratis, klicka på länken till Lovefilm ovan eller gå in på lovefilm.se och ange koden "Film09".

Om du oxå vill bli en Buzzador så klicka på den här länken. Som Buzzador får man testa massa trevliga saker helt gratis och det bästa är att man slipper eventuella jobbiga säljsamtal som det annars brukar vara när man ska få testa något. Me like!

Var det detta ni önskade?

2010-09-25T23:49:00.000+02:00

Nu får det räcka! Det kan aldrig vara OK med politiskt våld! Det spelar ingen roll om det står SD eller S framför ens partitillhörighet. Det här är så fel! Alla ni som vägrar SD sin demokratiskt valda plats i riksdagen, jag vet att detta inte är vad de flesta av er önskade, men detta är resultatet. Det är dags att respektera vår demokratiskt valda riksdag och jobba på framtiden!

Fler måste protestera, acceptera och respektera det som blev resultatet av valet. För det är detta vi står inför när vi börjar rucka på reglerna. Det är alltså både bildligt och bokstavligt talat livsfarligt. Alla vuxna människor - möt SD i sakfrågan istället. Våld föder ingenting. Demokrati är grunden för det samhälle vi har idag och nu går vi bakåt. Blicka framåt. Motgångar kan göra oss starkare. Nu gör vi detta på rätt sätt, med ord och argument istället för slag och förtal.

2010-09-24T19:09:00.001+02:00

E honouring her finnish heritage. :)

2010-09-24T12:17:00.001+02:00

Lustig frysprocess

2010-09-23T12:37:00.000+02:00

Dagens lunch: sallad på spik

Men hur kan vårt hets av SD vara OK?

2010-09-21T20:38:00.005+02:00

Jag fortsätter på samma tanke som igår. Men ni som kommer in på min blogg direkt hit, läs gärna gårdagens inlägg först.

Jag har fått länken via FB till en artikel i Trelleborgs Allehanda. Man slår på stort om denna hemska kvinna på på FB önskat livet av sina motståndare. Självklart ska man inte önska livet ur någon. Men jag är alldeles övertygad om att det är tusentals och åter tusentals som på Facebook de senaste dagarna önskat livet ur SD. "SD ska ut ur riksdagen" hit och "alla som röstat på SverigeDemokraterna är dumma i huvudet" dit.
SD-kvinnan har absolut gjort fel, men när vi bemöter det på samma sätt så gör faktiskt vi minst lika fel - om inte t.om ett grövre fel eftersom vi ger oss rätt till övertrampet. Alltså, inte nog med att vi får tala riktigt illa om någon, vi får det för att vi är bättre. Nej!

I övrigt måste jag säga att jag börjar bli hjärtligt trött på "valet". Summan av kardemumman, och den kvarstår hur mycket ni än vrider och vänder på den:
1. SD är i riksdagen. Face it.
2. SD är i riksdagen för att man inte velat bemöta dom på ett vuxet plan i en vuxen dialog, dra lärdom.
3. Det är ett övergrepp mot vår rätt till yttrandefrihet och åsiktsfrihet att demonstrera mot någons åsikt. Ifall du vill vara bättre än SD, börja med att acceptera och respektera andras åsikt.
4. Ifall du vill göra en insats mot SverigeDemokraterna, sluta gorma "rasister" och bemöt istället deras faktiska valmanifest i en vuxen argumentation. Visa varför SverigeDemokraternas budget inte fungerar i praktiken. Förklara varför deras förslag inte håller i verkligheten.

Vi hade aldrig godkänt ett sorgetåg mot Vänstern, Socialdemokraterna, Moderaterna eller något annat parti. Det är inte OK med sorgetåg mot SverigeDemokraterna. Det handlar fortfarande till syvende och sist om vår rätt att tycka vad vi vill. Det är inte 5,7% av befolkningen som måste lära sig något efter valet. Det är en avsevärt skrämmande mycket större andel av vårt folk som måste lära sig att respekt handlar även om respekt för de som vi tycker har läskigt fel.

Läs även andra bloggares åsikter om SD, valet 2010, Sverigedemokraterna

När vi förlorade rätten till politisk åsiktsfrihet i Sverige

2010-09-20T11:27:00.006+02:00

Jag är mycket irriterad idag. Det gissar jag att jag inte är ensam över. Men jag tror att jag är en av få som är det av den anledning jag är.

Det som är skrämmande idag är att vi inte länge har politisk åsiktsfrihet i vårt land. Man "får" inte rösta på SD för då är man rasist eller som vissa påstår t.om nazist. Det tror jag är helt fel. Jag motsäger inte det faktum att de flesta rasister förmodligen röstar på SD. Däremot tror jag inte att alla Sverigedemokrater är rasister. Det är två helt olika saker. Förstår ni inte? Låt säga så här, de flesta granar står i skogen men all skog är inte granskog. Det finns tallar, björkar, ekar... Det är helt rätt att bekämpa rasism, men det är helt fel att ge sig på ett politiskt parti. Jag vet att det är en tunn, fin linje jag balanserar på här men det är faktiskt en linje och övertrampet är faktiskt allvarligt. Det handlar om rätten till åsiktsfrihet. Den rätten försöker många idag ta ifrån en minoritet av svenska folket. Man ska inte "få" rösta på SD.
Det är livsfarligt den dagen - som tydligen är kommen - när vi börjar deklarera som utomstående vad någon annan får och inte får rösta på. Vi målar ut SverigeDemokraterna på samma sätt som rasister målar ut invandrare. Då är vi inget bättre än de är. Ifall vi ska bekämpa rasism måste det ske på ett vuxet sätt. Utfrysning fungerar inte, det gör bara denna lilla klick av svenska folket starkare.

Missen som de etablerade blocken gjorde i valrörelsen? Ignorans! Man trodde att man skulle kunna grymta "rasister!" och så skulle problemet vara löst. Saken är bara den att smutskastning är en argumentation som många men inte alla faller för. De etablerade blocken vägrade att ta en vuxen diskussion med SverigeDemokraterna. Ifall de hade gått in i en vuxen debatt hade en större del av befolkningen kunnat se ifall SDs valmanifest verkligen håller. Man hade kunnat ifrågasätta deras budget, deras lösningar på diverse problem i samhället. Då - och bara då - hade man kunnat övervinna de 5% till sitt eget block. Men nu fick SD stå oemotsagda hos de som tordes läsa deras manifest. Utan att någon knackade hål på fasaden i de frågor som verkligen gällde kunde SD framstå som en gedigen lösning. Ingen hade bevisat motsatsen, att SD-s förslag inte fungerade i verkligheten. Då är det inte konstigt att 5% valde att lägga sin röst på SverigeDemokraterna. De etablerade blocken hade lika många månader på sig att vinna till sig SverigeDemokraternas väljare som de hade att vinna övriga motståndarpartiers. Hur man trodde att ignorans skulle vinna röster, det är den frågan man borde ställa sig idag, inte ifall var 20:e svensk är rasist. Blocken borde ta sig en funderare ifall det verkligen var rätt att tjafsa om varandras väljare med sina snarlika förslag när de hade 5% som bara satt och väntade på att bli motbevisade. Med 5% hade problemet varit löst både hos de rödgröna och hos alliansen. Ni hade haft er majoritet.

SverigeDemokraternas valrörelse kantades av bråk och uppståndelse. Många av deras torgmöten fick ställas in för att demonstranter förstörde dem. Det finns många anledningar till varför detta var både fel och puckat. Först kommer igen rätten till åsiktsfrihet. Nu upprepar jag mig, men jag tycker som sagt den rätten är viktig. Det är viktigt i ett demokratiskt land att alla får tycka vad de vill. Vi hade aldrig accepterat att "Ung Vänster" hade förstört, hindrat och hotat Moderaternas torgmöte eller vice versa.
Och misstaget blev här detsamma som felet som skedde i mediedebatten. Igen blev SD oemotsagda. Då de inte ens fick möjlighet att presentera sitt förslag och på plats ta en diskussion så blev förmodligen resultatet att några (5%!) gick hem, läste på SverigeDemokraternas hemsida och tyckte "ja, det lät ju ganska bra".

På FB går fler och fler med i "Vi gillar olika". Det ska vara något slags avstånd mot SverigeDemokraterna om jag förstår det hela rätt. Men här kommer samma problematik igen. Vi måste acceptera att de finns de som inte tycker som oss - dvs att de finns de som tycker som SD! Vi behöver inte hålla med dom men de måste accepteras. Speciellt eftersom - återigen - alla som röstar på SverigeDemokraterna är inte rasister. De är väljare som inte fick klargjort för sig på vilket sätt alliansen eller de rödgröna hade kunnat göra mer åt Sverige än SD.

Jag tar inte på något vis politisk ställning i debatten. Det jag säger är att det är ingen vuxen debatt att försöka frysa ut någon. En vuxen debatt är just en debatt, en konversation, en argumentation mellan två parter. Först då kan SverigeDemokraternas verkliga sida till fullo synas och eventuellt några av de 5% byta sida.

Det är långt kvar till 2014. Jag vet det. Men det handlar ganska generellt om att acceptera människor som de är och att våga vara vuxen. Det kan vi börja vara redan idag.

Artiklar om ämnet:
GP - Hade vi godkänt ett sorgetåg mot sossarna eller moderaterna?

Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, SD, SverigeDemokraterna, åsiktsfrihet

2010-09-14T19:20:00.001+02:00

Mitt hembakta bröd.

2010-09-14T18:13:00.000+02:00

Idag serveras restaurang karin bönbiffar på salladsbädd med linser o couscous o en hemmagjord hummus.

2010-09-13T20:00:00.001+02:00

2010-09-07T18:32:00.000+02:00

...singel igen...

2010-08-27T20:47:00.002+02:00

Varför skriver jag detta just nu? För att nu har det hänt. Reamonn lägger ner i höst. Sista skivan kom idag (3,5 nya låtar och i övrigt samlingsalbum) och nu kommer inget mer från bandet. Har jag gått under? Uppenbarligen inte. Är jag ledsen? Inte ens så farligt. Mest känner jag mig lite fundersam. A-Ha kör sista turnén i höst likväl och vad ska jag då göra om några månader? När jag lärt mig de tre och halva låtarna utantill, framlänges och baklänges? När inget av mina band längre ens jobbar på ny musik? Vad ska jag lyssna på då? Måste jag efter 8/16 år börja lyssna på någonting annat? Någon ny? Min hörsel har blivit singel igen och jag står mycket fundersam mitt i köttmarknaden och funderar på hur det nu var man gjorde när man hittade någon ny.

Nu är dagen här, det tog 8 år men dagen är kommer. Min musik och jag. Två delar som bildar en enhet? Eller?

2010-08-27T20:34:00.001+02:00

Så här skrev jag den 1 mars 2002.

Min musik och jag. Två delar som bildar en enhet? Eller?

Ända sedan jag slutade leka med Barbie och började intressera mig mer för mina egna kläder har min musik varit viktig för mig. Som ni alla vet började jag lyssna på A-Ha runt 93/94. Det var mest slumpen som gjorde att jag började lyssna, men med tiden så blev A-Ha en väldigt stor del av min personlighet. Jag definerades av A-Ha och för många i min omgivning definerades A-Ha utav mig. På gymnasiet visste alla lärare vem jag var - t.om de jag inte hade (!) - eftersom det var jag som var "hon som lyssnar på A-Ha". 1997 var det ett väldigt konstigt fenomen. Jag byggde upp min hemsida, som snart var världskänd och accepterad bland alla som rörde sig i A-Ha kretsar. Jag hade runt 250 besökare varje dag. Allting kulminerade i april 2000 när dagen jag drömt om så länge plötsligt uppstod. Jag träffade Morten, Magne och Paal. Det var en väldigt konstig dag och dagarna som följde var konstigare. Strax därefter slutade jag lyssna på A-Ha helt och hållet. Drömmen var inte verklighet och managern var definitivt en mardröm.

Ungefär samtidigt som jag ilsket slängde ner alla A-Ha prylar i en kartong började jag lyssna på Stereophonics. Jag förälskade mig lite grann i hypersöte Kelly och spenderade några hundralappar på att importera phonics postrar. Så här i efterhand måste jag inse att "the summer of stereophonics" inte var mer än abstinens efter A-Ha som jag "levt" med i så många år. Några månader senare (augusti) åkte jag till Storbrittanien och såg dem live. Tyvärr är inte Stereophonics bra live. Alls. Stereophonics är ett band som man kan lyssna på hemma i sin stereo, men inte bör spendera extra pengar på för att se live. De låter i stort sett likadant och har ingen aning om vad scenvana innebär. På en konsert där vi gick efter 45 minuter, hade Kelly sagt fyra meningar. Var och en av dem bestod av ordet "fuck". Ibland två gånger...

Så i oktober åkte jag iväg på inget mindre än en A-Ha konsert i Tyskland. Amie och Amy skulle dit och jag längtade efter att träffa dem igen. Hör och häpna, men A-Ha konserten var dålig. Den bestod mestadels av skrikande tyskar och en Morten Harket som stroppade runt och visade bar överkropp. Men innan detta var det något som fångade min uppmärksamhet. Förbandet är ju faktiskt riktigt bra! När jag kom hem igen till Sverige köpte jag Reamonns skiva "Tuesday" på Åhlens och insåg att jag hade gjort ett riktigt kap.

Min stereo brölade nu inte bara ut Stereophonics och Catatonia utan ett ofta återkommande inslag blev Reamonn. När jag fick reda på att de skulle spela i Helsingfors i februari tvingade jag en vän att åka med mig dit. Efter konserten kom Uwe (gitarrist) fram och talade med mig när jag stod i baren. En månad senare träffades vi igen när Reamonn spelade i stockholm.

De säger ibland att jag är beroende av min musik. Att den betyder allt för mig. När de säger så syftar de alltid på Reamonn. Det är inte sant. Jag vet hur det är när musiken är ens allt. Men Reamonn har det som jag alltid sökt hos mitt "favorit band". De är otroligt bra live, Ray (sångaren) showar och är personlig på rätt nivå. De är trevliga som personer och inte högfärdiga för att de minsann släppt några skivor. Musiken är bra och texterna känns rätt för mig. Jag skulle inte dö om Reamonn bestämde sig för att splittras imorgon. Jag skulle bli ledsen, men även om min musik är viktig för mig så är den inte jag. Jag är jag och jag kan bara defineras av mig själv. Det händer att jag definerar mig själv med Reamonn, men det händer även att definerar mig själv som en valross...

2010-08-26T19:57:00.002+02:00

Gumman är sjuk. Tittar till henne och finner att Maja är redan "on it". Hon passar sin lill-matte.

Mycket besviken på Me&I

2010-08-20T14:45:00.001+02:00

Är jag en gnällig och negativ person? Nej, det försöker jag verkligen att inte vara. I verkligheten så hoppas jag att de flesta upplever mig som en åtminstone lagom varm och rolig människa. Men som de flesta så faller det sig så att man ofta blir mer engagerad och därmed mer motiverad att skriva om sådant som man blir arg/ledsen/besviken över. Jag har skrivit om min besvikelse över Tupperware och nu har jag blivit sviken utav ännu ett s.k kvalitetsmärke.

Jag har alltid varit tveksam mot Me&I. Jag har tyckt att deras kläder varit lite för dyra för att motiveras. Men så för någon månad sedan bestämde jag mig för att testa i samband med att de hade rea. Jag köpte kläder till mig och båda barnen. Detta var ju mitt i flytten för oss och faktiskt en av de första sakerna som landade i min brevlåda på nya adressen.

Kläderna.
Min tröja (Gamla bilar) är jag helt nöjd med. Den är mjuk och har hållit i både färg och form efter flera tvättar. B:s kläder var stora, han har ännu inte testat dem. Till E köpte jag en klänning (Trafikstockning tror jag den heter) och i första tvätten blev alla färgerna helt mush. Det såg ut som hon haft klänningen i flera år och som att den tvättas med alla möjliga färger. Det gröna blev brunt och det bruna blev blekt. Inte kul. Men OK tänkte jag, det var rea och tjejen bryr sig inte, hon gillar sin klänning trots att färgerna är lite ”sådär”.

Problemet.
Så, allt löpte på och i den allmänna förvirringen gick livet vidare. Tills jag för någon dag sedan packade upp en kartong som jag trodde innehöll ”inga viktiga saker” och där i låg fakturan. Ooops. Det var då två veckor efter sista betalningsdag. Jag tog räkningen direkt och betalade den. Nästa dag fick jag en påminnelse. Jag skrev ett vänligt mail till kundtjänst och förklarade hur det var, att jag inte låtit bli att betala med flit utan att jag helt enkelt glömt bort fakturan helt och betalat så fort jag fann den. Jag frågade även hur jag skulle göra eftersom jag faktiskt betalat men nu fått en ny faktura med en påminnelseavgift.
Svaret blev;
”Vi har fått in din betalning men tyvärr 17 dagar sent.
Du får betala 79,90kr till slutet av av augusti.”
(Japp, komplett med felstavning.)
…och nu blev jag besviken och sur! Jag har sagt det förut och det tåls visst att säga igen. Ett företag är aldrig mer än sin kundservice. Det var ju faktiskt inte så att jag låtit bli att betala för att jag inte hade råd och inte heller så att jag försökte skylla ifrån mig. Jag erkände att jag slarvat bort den, jag bad om ursäkt och jag betalade direkt. Dessutom var det mitt första köp hos Me&I och då tycker jag man ska anstränga sig extra mycket för att få en kund att känna sig välkommen. Speciellt när man säljer en produkt och ett varumärke som man vill visa är varmt, familjärt och kvalité. Då ska kundservice visa samma sak mot kunden. För min del konstaterar jag att Me&I ger mig ingetdera. Så jag hälsade tillbaka:
”Jag är som sagt mycket medveten om att jag missat betalningen. Jag tackar varmt för välkomnandet som ny kund hos Me&I och hälsar att det var mitt första och sista köp hos er.”

Alltså, det är inte så att jag inte vill betala, hade det varit så att jag helt glömt och alltså betalat efter jag fick påminnelsen. Men nu hade jag ju redan betalat originalbeloppet och då är det i min värld mest/bäst service (och enklast?) att bara säga "vi stryker det".

Kommer någon fråga mig i framtiden om Me&I så kommer jag tala om vad jag tycker. Det är inte värt pengarna någonstans. Men allra mest, blä, vad ledsen och besviken jag blir. Man ska inte handla hos någon som får en att känna sig sviken och less.

Läs även andra bloggares åsikter om me&i, me and i, me & i